Transkriberad uppteckning

Benämning på jättarna, ’bergjätter’. Vid Fjäll låg en stor sten, som var kastad av ’bergjättar’. Den var så stor som en liten stuga. Små sten låg under den. Väst i sko- gen vid sjövattnet ligger ’langkârstenen’. Den ska ock- se en jätte ha kastat efter vad de gamle trodde. Mor be- rättade om den stenen, att två trollgubbar bodde un- der den. Den ene hette Langkarmâtten å den andre ’Sku- rehåka’. Den förstnämnde gubben kunde trolla väldigt mycket, men den andre kunde blott mindre. Men att sätta fast varandra kunde båda två. Rätt som det var så blev de ovänner, å då satte de fast varandra. De bruka- de vara ihop å fiska. Vid ett sådant tillfälle blev de ovänner. När de kom hem, så satte de fast varandra, å där satt de en hel natt å ingen av dem kunde flytta på sig. När det led på andra natten, så blev de vänner / å löste varandra. Vid Gråterud hade de gamle hört att ’bergkullane’ locket på korna om nätterna. Där är ett berg som kallas ’berg- jätteberget’ å där bodde de å hade sina kräk också. Det fanns en källa vid berget, å mor påstod att ’berg- kullene’ hade vattnat sina kräk i den källan. Jag har inte hört att någon jätte flyttat från Järnskog, men från Köla flyttade jätten för att han inte kunde tåla höra kyrkklockorna.