Transkriberad uppteckning

Ja mins en gång en Fru fron Wårvik berätta för mig och mina kamrater en gång ja låg på lasaretet i Wänersborg. Att vårviksocken är den rikaste socken på Dalsland på Folkmine och gömda skatter - Och sager som har gått i arv släcte efter släcte, Och mytiska eldar, som folk hade sett - detta har fortplanteras - i minena efter var andra - I synnerhet för dem som förr i världen som låg vid sina kolmilor. Fru johanson sade att Warviks kyrka ligger på ö i Västra Silen hon sade den var byggd år 1845. Otaliga äro de naturformationer sedan förhistorisk tid som där förekomma såsom jättegrytor och dylikt. På denna ön där kyrkan är belägen skulle för i världen Bott styggt folk - Sådna som var Trollkunnige / Det hade sägner. Att folk som seglat på sjön Svärslången skulle på bottnen av sjön sett en kista som såg ut att innehålla guld och på kistelocket satt en Drake och en hund. Dessa pärsoner skulle vara mycke tysta som beskåda botnen av sjön, så fick sjön ligga stilla och en klar dag då dem såg sjöråt och drakens skatter - Folket i Vårvik trodde att de som satt på kistelocket var förtrolla människor som Sjörådet förtrållat. En del folk hade sett en båt segla nattetid och denne båt hade drake bild. Två ynglingar hade vart ute å fiska Dem hade fått sett ett skepp komma seglande i mot dem och i skeppet satt en fager ungmö. Hon ropa sköna ynglingar tills jag kommer - eller kom ni hit till mig Dem låtsa inte höra henne. Sjörået ropa vidare, Eran älskade hittade en Båt vid stranden skall försöka att lära sig segla men kan inte, kom och hjälp mig roppa hon videre, ynglingar Bak! Herre hjälp oss! Svar till sjörådet, Nej vi kommer inte, oss får du inte till hundar och drakar i hast försvan hela båten med den sköna jungfrun. Då höl ynglingarnas båt på att kantra för sjön kom i våger när sjörådet försvan / En midsommar afton vore några andra karlar ute för att fiska! Kom det en fin dam gånes och tiltalade dem, Sägande får ni några fiskar? Ja här äro fiskarne! dem slängde stålbitar efter damen. Då skrek hon: "människbarnen fula. stål kan dem ha, men guldet på sjöboten får dem inte! Så försvan hon inni skogen. Rätt som det var syntes eld det såg ut som en gård så brän, Då sade den ene karen nu är Skogerån som försöker oss i gen! eller sjörådet. Hon vill ha oss i sina klor, ja är inte redd ja har inte slut på stålet, Så möter dem en som red på en svart Häst - Dem trode att det var någon som kom från dansgille, han red det värsta han kunde, kom man mitför Mennen stana rytaren vilken såg ut att vara samma dam som de förut set, Hon sade till mennen ser ni den gården som brinner där borta! ja, sa mennen tog stål ur sina fickorna och slängde efter henne där får du att släcka elden med, åter en stålbit döda inte min Häst sa Rytaren så försvan rytarnen åter. Nu är bäst vi jer oss av sa en av mennen vi har inget stål kvar att freda oss med, Fisk fick dem ingen och icke trode dem sig mer till sjön svärslången att fiska. Folk blev altid utsatt för något på vårvik ### bott, Trollfok för i värden / och Häxer, - samt jättar, sa fru johanson i Vårvik dem skulle kunna bota alla sortes sjukdommar War det någon som ville se sin älskade alvettande (?) Linna. Hon tog fram en rigg ett elddon och ett å ett ljus. Men du får vänta till din älskade sover Tag nu flintan, slå i mot stålet och håll det så att gnistan går i genom ringen och tänder ljuset, framför henne låg hennes älskade och såv: nu ser du den. gå till korsvägen, som leder ut till stora vägen mötter du honom. Där du möter honnom skall en Kyrka stå. han skall vara med att bygga den Sedan kan vi inte vara här mer med det dröjer i många år änu. 1845 kom den upp, och sedan blev som ### sade flydde jättarne från sina jättegryter som sägner berätta att dem hade sett dess varelse kokka i många gånger. då dem mytiske eldarne syntes. Kunde se att det myllrade omkring eldarne. om kvällarne men mest Midsommar och Påskkvällar. Sades de resa / till Blåkulla. Fru johanson sa, att folket i tracten hade mycke svårt att skydda sig för dess - Den generation som lever nu ha för sig att det var vildar som bodde där på denna ö. Och att vargarne gjort slut på dem men de äldre bland folket säger att deras förfäder har sagt att de tror bå så å så; en del tror att det var utav Stenålders människan, en del tror det var den ondes barn, förr dem ville förleda människorna. De hade makt att göra så att de inte var synliga för människorna mer än då de ville fresta dem - Svårt var för dem som låg vid sina kolmilor Men dessa människor var ju alltid bereda eller bevarad av en högre makt eller väsen - Som också var osynlig. Desse makter tävlade med varandra om Meniskan - Det är den övernaturliga som vinner - för de som blevo frestade visste ju vad för slags medel som hjälpte - mot de onda väsen Det berättas vidre att mongna människor blevo / av desa omda makter förtrollade, till Djurjestalter men blevo desse djur skjutna med en kristen vigsel ring som var av silver - som dem på den tiden stöptes till kuller, dem kunde ju om skjuta den onde själv Häxer. Skogerån alla slags sjöran - om de bara ber sillver eller stål på sig hjälpte. Det var och en del andra som kunde och så snälla meniskor som kunde botta sukdomer Det fans sådana som gick i king - huset, tre gåner, om det var elld i huset, slåckna det själv. De hade övernaturlig mactk. De var alldrig redd för dem som kallas häxe - dem kunde allrig skada desse pärsoner; de läste Böner, De andra fick ut och ta reda påt. Sedan kunde de hjälpa den besökande, Fru johanson talte om mycke ja mins inte, mera. ja skulle önska om ja kunde besöka den socken men dem var så Skrockfule och sägs bör att fru johanson trode att så har vart - som ja en del har berättat, / Kloke Simon på Byremossen kunde släcka åskeld - Ned i eriksbyn i ### bran en ladugård med stark fart. Simon hade set ellden Hemma hos sig - för der han bode liger högt uppe i Kroppefjal. Han skynd till jan i Eriksyn det fortaste han för måde dem bar vatten med hinkar han sade sett era vatten bötter. Så börja han gå om kring ladugården 3 gånger samt las något Men dem trode han var galen så dem gav inte ackt på vad han las. dröm om folkets förfäran när Simon hade gått tredje gången om kring ladugården, Då slåckna åskelden dem fick då se att han inte var svagsint utan var begåvad med en högre övernatulig makt Sedan visa han dem - Folket att så var för det blev diskusion dem emellan han är lik ### så var hon när hon levde, sa någon. Detta hörde han - Nej det skall ja visa er, ja inte är. Tag ut ett halmkärv!" så jordes. lägg det på backen, Slå trätjära mitt i kärvet längs efter. Så jordes - Sedan såg han upp till Himlen visa detta / att du Gud är närvarande då du inte synes för oss meniskor, detta är min tro. Nu skall de få se att du är med mig - Däpå jick han bort och böjde sig ned över halmkärvet och drog med sit finger runt om halmkärvet en bit från den på hällda tjära det bran runt i kantera men slåcka där Simon dratt sit finger i fast det var köra på. Sedan sade tror ni nu Gud har jivit mig macten - och att ja har mina sinen i behål - Folket blev häpna sade min far - Berättarens far Berättaren säger vidare att Folket jick till honom och fick bot - Han udrar om det va Simon som nedkalla vällsingesen över Hellsa Kättera. för en låg på hans eger den anda å tredja på grannarnes eger. Nämnas bör att denne Sion var morbror till Fru Klaren som kom i hop med sin Koppfjälls-kamrat - Anderson vid Båstock - en hans bror är Handlande vid Dalskog en Syster är gift och bor Tånebyn en är gift och bor i Mellerud. - Dessa pärsone vill ja nemna för 10 år sedan sprungit i / Kroppefjäs Skogar vars plas eller Boning var som sma Koppebomyra. Detta torpp lag längst uppe fjället - gränsen mot Gerbsocken. ja vill nemna Gårdarne som haft porpare och Baksugesitare i Koppefjässkogen - Fröstesbyn Hagen Linne Rud Hult Torsebol Åsen Bodane Ed Stampen Gunsarbya Gullesbyn Löttevaten Krokfors Tunsberg - Det fines flera än då som har del i fjälet som kör en bort till Ör Så komer Gunarsnäs Bäckeneset Sonlycke Bäckebol Hellan Karlslid Södre Bäckebol Skasebol. Backa Dansbo - Detta är Hemmanen - så är det flera egare på var gård - alla egare har haft underhavare i det stora fjälet, Sedan komer Dalskog. Gårdarne där käner ja inte till vad alla gårdar hetter som är ock delägare i fjälet mer än Kappebo Laperud. Tiåker Tånebyn - Det är många flera - Vi läsare av dena uptecknig kan tänka oss tillbaka till den tid - Det har som en del säger varit den Gamla Wärdens Kultur. Så kommer tancken vad hava dess meniskor / Levat utav uppe i villda fjälet - Inga vägar ned till Handesbodarne - bara gångvägar Vi kan tänka oss de gamlas slit - för sina kära Barn som sedermera kom ur fjället - till andra orter Desse Har ju berätat vad dem levde av Sofia Norlin är en som har berätt för mig. Hon Bode ju på Backerud - som låg uppe kring Kropefjäs Sanatori Hennes han Arbeta på skifferbergen samt ett lite torp - Spina lin och ull; får hade vi, väva allt detta sedan. Sy fick vi göra så gott vi kunde själva. Far tjänte lite det mins ja - komer inte i håg vad det var ine full krona det mins ja detta var dagspäng så bruka vi torpet satte potatis - sade korn som vi backa tunnbröd av samt kaffe gangnas det till och Råg eller vete sådde vi - men vi set stycken var små så vi fick i bland köppa av Böndera men på den tiden hade dem lite skällva jorden bar dålig skörd den var för mager Nattulig gössel hade dem, men något annat var väl inte kommet elle hade Bon inte råd till att köppa. Vi som bode i fjälen plocka / renmossa annan mossa å Beganna till att strö under djuren. och i bland när vi hade för magra djur så fora vi med renmossa det var bra djuren blevo feta, men blå mjölk. Så Brygga vi dricka - vi mallde korn och mol på handkvarn. Detta dricka fick barnen bära till dem som var vid skifferbergen och hog skiffer dem bar i stora boller som var av trä bade dricka och annan mat allid fick dem bära maten till dem små hyddorna där de högg skiffern. När kvällen kom jick dem - om morgonen likadant vi slet vi Fruntimer, det kan ja inte tala om - gott är den tiden är över, sade Sofia Norlin. När ja tänker efter har varit flera innevånare i det stora Kopefjäll än flera socknar tillsammas några fines kvar ännu. Nämnas bör att Sofa Norlin bor vi Båstock, i en fin villa som Hennes Son har byggt upp Han har förvärvat sina slantar i Amerka hon har haft 8 Barn, en är Miskonär, en Handlande i ### Berg tre i Amera. Dess har ju bott i fjälet / men för 35 år sedan. Denna berätelse kan belysa - Som folket nu i trackten säger den Gamla värden. Koppefjäls inevanare vars plaser nu stå toma är det någon som vittnar om vad dem havt Den nya värden som nu är lever i för mycken lyx - ja vi leva i öveflöd på allt ting. Warifran arbesloset, komer kan av dessa gamles berättser som levat i Kroppefjäl - samt flera anda våra gamla som nu snart - är bortta Men ja har flera tecknigar skivit om hur dem arbetat och slitit för sitt leve bröd, samt kläder alla överenstämer Wi ser alltså att leva i Skälvsvåld i mot dem - Wi äro lata nu kan en få höra dese gamle säga - Vad har inte vi fåt jort arbetat fran morgon klockan tre till långt på natten med vara arbete - War för undomen nu - dem går var åt - hit och dit - det vette vi det behöfs ej att skiva det här vi ock ser Men vår ### genration den var i sina hem - Arbeta dagen i ända Nu är förfales tid, det se vi med våra ögon hella värden. Wad ja är har tecknat är Saning - en del Leva ju som ja nemt