Transkriberad uppteckning

'Älvkungen' som de också brukade kalla 'älvku- sen', satt i älvarna å bäckarna å spelade. Han spelade vackert för att någon skulle komma till honom, för om han fick en människa till sig på djupet, så blev han förlossad, för han var bunden att vara 'älvkung' till domedag.