Transkriberad uppteckning

Far och några till var på en mosse å skar. Hur det var så skar den ene av tåna på den andre med lien. Det skall snart bli bra, sa den ene i laget, för jag kan ’stämme blog’. Han tog upp en fällkniv å tog en trädart ur backen å skar på å så mômla han nô. Blodet stannade. Jag hade en syster, som fick värk i ett knä. En kärring sa’, att det var ’skôtte’. Det fanns inte annan bot än att de rullade ett täcke om henne å satte henne på ett bruns- kar å sköt över henne. När jag var barn å var i mitt hem, så hade vi julbjudning en jul. Far hade fått ’ryggskôtt’, så att han gick krokig. Jag skall bota dig, sa’ en av gästerna. Ja kan du det, sa far, så är du inte dålig. Så blev far tillsagd, att han skul- le gå omkring och spotta i varenda vrå. Han gjorde det. Gäs- terna skrattade åt honom. Som han gick så där krokig och / spottade, så hade den andre smugit sig bakom hans rygg med en sopkvast. Å ett tu tre så drev han den i ryggen på far, så att det sang. Far blev alldeles rak med en gång. Han blev så ond. Men bra blev han.