Transkriberad uppteckning

När en häst skulle slaktas, sändes bud efter rackaren att han skulle komma och slakta hästen. Först fick då rackaren gå in och få sig ett par supar för att bliva modig, därefter fick rackaren gå ut i stallet och där taga hästen och giva sig iväg med till platsen där den skulle slaktas. Rackaren brukade leda hästen till torvmossen, där han stack hästen och kastade ut hästkroppen i en gam- mal torvgrav. Ingenting av hästen användes emedan hästen ansågs för ett orent djur. Alla enhovade djur ansågos vara orena och köttet kunde därför icke användas, ej heller någon annan del av djuret. Men däremot alla djur med delad hov, som nötkreatur, / får, svin m.fl. kunde man slakta och äta. När rackaren slaktat hästen, gick han till- baka till gården för att få mat, samt sin be- talning för han slaktat hästen. Rackaren skulle även ”gilla” hundar och kattor. Hundar och kattor gillades för att de skulle hålla sig till huset och icke springa i byn. Rackarens barn kallades för rackareungar.