Transkriberad uppteckning

"När sjöråa visa säj, så ble dä storm dagra ätter. Dä va en som hette Andreas på Sjövik, som va ute i sjön å rodde ätter laxen. När han kom bort emot Trôllholmra, så feck han se en vit käring stå där å ho vefta mä ett vitt skynke, som ho hade i han- na." Om dä ä sjöråa, sa kamraten hanses,"så ä dä bäst först som sist att vi peler oss i land så fort vi kan, för ho varner för storm." Di hade knappt hôn- ne te å fått ôpp båten på land, för än dä kom e by, så dä picka i vattne. Ho höll säj mö på Trôllhôlmra. Ho hade så go utsekt på di som feska där. Dä stôlliaste va, att ho kunne skapa säj te vecka käring som helst. Andreas va ute å feska en gång, å när han rodde hem, så feck han se att käringa si (hustrun) kom roene imot honom i / en båt. Han skynna säj te å ro, för han trodde att dä va nö falit å fâle hemme. Men ätter som han styrde imot'a, så vek ho unna, å jämt som di skulle te å mötes ôt, så sätte ho iväg mä båten så dä stog som fragge ikring'en, å sen skratta ho så dä eka över sjön. Men då ble han rädd, för då vesste han vâ dä va som va ute."