Transkriberad uppteckning

Jag minns, att de voro rysligt angelägna att komma upp tidigt på lussemorgonen. Jag hörde talas om att en del steg upp strax efter midnatt och började supa. Se det räk- nades så, att den som var tidsamast av sig den morgonen, var likasom 'freskaste'. Men så kunde det hända att många inte orkade stå på benen, när dagen grydde. Det fanns en del som tyckte mycket om brännvin. De började att supa på lussemorgonen och så höll de på att supa till tjugondag Knut. Men de voro ju undantag. Men 'lussebrännvin' och 'lussesup' skulle det vara. Kloc- kan 1 el 2 på natten ville de gärna stiga upp och 'pôs- se lusse', som det kallades. Och, som sagt, den som ha- de 'pôssa lussotta' längst, räknades som den friskaste. Så åt de sovel av julgrisen. De lade sig inte, inte hel- ler uträttade de några särskilda arbeten på morgonen. / Från det jag var pojk mins jag att det kom 'lusse- gubbar' och 'lussekäringar' - den sistnämnda kalla- des också för 'lussebrur'. Men det var ingen brud, för hon var utklädd som den värsta 'skojarkäring'. De voro utspö- kade med trasiga kläder som tattare. Ibland var de bara två, men så kunde de allt vara både tre och fyra ihop. En del var med och bar. För de tiggde brännvin, öl, bröd ljus och dyl. som de skulle ha till 'tjugondagjul'. Föräldrarna skrämde barnen för 'lussebrura' och sa' att hon skulle komma å ta dem. - Farfar sa' att lussebrura skulle vara lik en sugga. Något riktigt styggt skul- le det vara.