Transkriberad uppteckning

De ha brukat slakta får och nötkreatur i oktober månad och svin litet närmare jul. Det slaktades i otta och kreaturen togos in i köket och slaktades. Det var inte 'till måtter' för slaktarn, om någon obehörig kom och ställde sig att se på. Det menades, att han kunde förgöra djuret, så att man inte fick den nytta av det som var meningen. De brukade slakta på tisdag och torsdag men inte på måndag. Barnen fick inte vara med och se på. De skickades bort till någon gran- ne att 'låna rompedrage', ifall de inte låg i sängen och sov. Ha- vande kvinnor skulle inte se på slakt. Barnet kunde få 'lyte'. Innan de stack djuret brukade de säga: 'I Jesu namn ska' fälle dette gå', och: 'Du ska' vare te mat å inte te hat.' Jag er- inrar mig en gammal gubbe här norr ut, som brukade blåsa på kniven, innan han stack djuret.