Transkriberad uppteckning

När någon av grannarna av en eller annan orsak inte hann med i slåttern, så kom grannarna tillsammans en en dag och slog på det stället. Då hade de lagat till kalas i den gården av det huset förmådde. Det kallades för 'slôttöl'. När de hade ätit sig väl mätta på kvällen efter slåttern, så blev det spel och dans och då deltog både unga och gamla. Ett ordentligt "slôttöl' kunde inte hållas utan överflöd på brännvin. Och de som då ville ha fick supa så mycket de ville. Om hantvärkare var på gården vid ett sådant tillfälle så måste även de deltaga i såväl slåttern som kalaset. Man var alltid lättare och finare klädd vid slåttern än vanligt. Karlarna använde 'blaggarnsbyxor' och fruntim- ren hemvävda bomullskjolar. När kvinnorna räfsade hade de vantar utan fingrar på händerna. / Ungefär samma måltider vid slåttern som eljest. Då steg de upp vid tre- och fyratiden på morgonen och började slå, ty det var som lättast att slå när daggen satt i gräset. Vid sjutiden på morgonen kom de in och åt 'dageln'. Det var inte annat än välling och bröd att få då. Och vid 12-tiden åt man middag. Vid femtiden 'aftval' (aftonvard) och sist 'kväll'. Då brukade vi få mjölk och 'vassgröt' (vat- tengröt). Slåtterns avslutning firades inte på annat sätt än att man åt 'löktegröt' var och en hos sig. Efter användandet av lien, skulle den 'brynas' med 'brynstic- kan'. Den skulle inte få hängas upp med mindre. Han bet inte nästa år, om den ceremonien uteglömdes. Lien för- varades hängande inågot skjul eller på logen. Man skulle inte trampa över lien eller räfsan. Föräldrarna varna- de för det. Det skulle då bli otur på något vis. Ibland brukade de allt finna nöje i att 'prässa' varan- dra vid slåtterarbetet. Men det var ju bara för roskull. Så tyckte de alltid det var roligt att prässa den som stod i gluggen och tog undan höet vid inkörningen. Ju mer / man kunde ta i '###' och häva upp ju roligare var det. Men den som 'tog unnar' tyckte inte så. Jag vet att de gjorde skälmstycke med varandras liar ibland. De furade (?) egen med en massingdosa eller ett mässingstift eller hac- kade lien i en tuva med fin sand. Om två räfsor fastnade i varandra blev det förlovning för endera av de två kvinnfolken.