Transkriberad uppteckning

Tror inte att det var olämpligt för någon att ta hand om självmördares lik. Det blev den dödes släktingar som kom att få styra om med att den döde kom i graven. En självmördare fraktades inte genom porten utan den skulle över stängslet till kyrkogården. Jag mins det sked- de så med en härifrån, som tog sitt liv genom att skjuta sig. I min fars tid var vägarna ännu mycket dåliga, inte mycket annat än klövjevägar. Då kördes inte liken till kyrkan utan de buros. Kistan bars på en stör. På slutet hade de smidda 'hasper (?)', som de smockade stö- ren i. Därförut hade de använt vidjeringar att smo- ka om hästen, och som stören träddes in i. När de gick från kyrkan, så gick de till en sten, som ligger ett styc- ke norr ut från Stommen i ett hag och bröt av stören / och kastade den bakom stenen. Det var för att det inte skul- le bli lik så snart igen i den familj, som den döde tillhört Det var alltid sed att stången eller stören bröts av på mitten. Om en person 'snôppla' (föll eller var nära att falla om- kull), av dem som voro med i liktåget, så skulle den dö där- näst fran den gården där den döde hört hemma. Kändes kistan ovanligt tung, menade de att det inte var rätt ställt. Då trodde de att den onde höll på att åka med. Om kyrkklockorna voro tröga att få i gång så ville inte den döde i graven. Ingen annan bestämd praxis vilka som skulle bära kis- tan annat än att man gärna ville att de skulle vara jämngamla med den döde. Bärarna skottade igen graven. Det gjorde de omedelbart efter det prästen hade jordfäst liket. Vid graven ha de brukat hålla hattbrättet för munnen och ansiktet. Varför denna sed vet jag inte. Här har inte varit bruk att någon plats lämnats tom vid bordet. Grannar och släktingar och goda vänner till den döde skulle bjudas till 'gravölet'. Gravölet varade / vanligen ett par dagar. Graven och livet på andra sidan. Graven var mindre väl vårdad. Det förekom blott i en- staka fall att en gravvård uppsattes. Kors av trä förekom. Flera järnkors fanns på den gamla kyrkogården. Eljest bru- kade de plantera syréner eller vintergröna. Eller kanske en myrten platerades på graven. En del hade för sig, att de skulle skicka en bok med den dö- de. Den lades under huvudet. Så hörde jag talas om, att det hänt här att de skickat bröd och brännvin med den döde att han skulle ha att leva av.