Min mor hade smakat barkbröd. Det var en granne, som hade sådant bröd. Inte så långt före min tid hade fat- tigt folk fått äta sådant. Mor kunde inte svälja ned det brödet, så dåligt var det. Det var så torrt. Jag mins inte att de 'gnov bark', men min mor hade minne på det. Men jag mins från min barndom att de ryckte upp ¨åkerkveke', tvättade och torkade den och blandade den i havern och mol till bröd. Det var mest småstu- gornas folk, som fick göra så. Jag mins, att vi ha- de mycken 'kveka' (kvickrot) i ett potatisland. En dag kom ett par torparkvinnor och bad att de skul- le få ta den 'kvekan', som de också fick. Den mol de sedan till mjöl och bakade av. De hade en familj på tio personer var sig. Och jag mins att de blan- dade ax och torkad halm i havern och mol till bak- -mjöl. / Det var år 1868. Ben användes också att blanda med. Det var allt så de delade till var och en det han skulle ha vid bordet och särskilt brödet. På den tiden sådde de mycket lite råg - blott en liten 'kas' eller 'brôte' i skogen. Kreaturen fick ofta leva på mossa och ljung. På våren, när snön gick bort, så skar de ljung och gav kreaturen. Men de åt ljung som vallhö. Så klädde de av halmtaken och gav kreaturen. De fick försvinnande litet hö.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
