KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Vårviks, Dalsland 1932

Naturföremål

Berättare: Efraym Gren, F.d. soldat, Sätter, Vårvik (f. 1861)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Vid Solvik ligger en liten källa alldeles bredvid en sten. Det skall vara en 'offerkälla' eller 'offersten'. När de gick förbi den källan, kastade de alltid något föremål i den, om inte annat än en knapp. Det hettes, att de offrade. Men varför vet jag inte.

Socken Vårviks
Landskap Dalsland
Härad Vedbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Naturföremål

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Vårviks, Dalsland

Bjäran

Benämning: mjölkhare, trollhare. Det var inte så farligt med den i min tid. Jag kommer ihåg att gamla tala om den, att di hade haft besvär med den. Det var mjölken som blev borta. Och då var det en konstig hare, som tog den, påstod de. Det var en hare som inte hade mer än tre ben. Om en skulle ställe så att en fick en sådan, så skulle en stjäla trådar ur en väv, och så skulle en rulla ihop dem och lägga den under sängen, så skulle en läsa en bön åt skam. Men den vet jag inte, hur han löd. När en ville ha mjölk, så skulle en ställa haren till ett stäl- le, som en visste, att de hade gott om mjölk, så tog han den och kom hem med.

1941 Läs sägen →
Vårviks, Dalsland

Slåtter, skörd m.m.

En var noga med, att inte säsbingen sopades. Det skulle inte vara bra. Och om en sopade den, så so- pade en ihop det sista och lade i ett hörn av bing- en. Det var meningen att råttorna skulle ha något, så att de inte skulle bli så farliga på säden, när den kom in. Mor tog inte det sista mjölet ur säcken. Det skulle nytt på det gamla, annars var det inte bra. Di sa, att om en var förstfödd, så skulle det in- te gå att trolla på en. Den sista neken kallades lökenek. Den skul- le en lägga så, att inte råttorna kom åt den. Om julkvällen delade en den mellan kreaturen.

1941 Läs sägen →
Vårviks, Dalsland

Vårhalvåret

Det kommer jag ihåg, att det var en dag som di kal- la för 'Pergrinus'. På kvällen den dagen så var folk från gårdarna och skrämde bort vargen. Di var i skogen på bergen och eldade och sköt. Di höll ett förskräckligt oväsen, för att det skulle höras långt. Så hade di brännvin med sig och söp och festade. Vart byalag gick till var sin kulle i sko- gen.

1941 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR