Transkriberad uppteckning

Det har bott en jätte på ömse sidor om Västersilen. De gamle här brukade tala om att de båda jättarna ha- de blivit osams med varandra. En gång skulle jätten, som bodde på västra sidan sjön, slå ihjäl den andre. Han kastade en hoper sten i sjön och tänkte lägga en bro men hann fick inte bron färdig. Det fanns inte så myc- ken sten, så att han kunde fylla upp med. Andra hör- de jag säga, att det skulle vara en bonde på andra sidan som hade retat jätten. En morgon strax före solupgång- en gick bonden ned till stranden och ropade på jätten. Jätten kom ut och började kasta sten. 'Ser du ena vacker tös, som kommer där, sade bonden och pekade på den upp- gående solen. Då hoppade jätten i sjön och blev aldrig syn- lig mer. Jättarna bodde i bergen. De kunde slunga stora stenar, / och de voro så tunga, så när de satte sig på berget, blev det ett stort hål efter dem. Jättarna voro stora och klumpiga. Har inte hört sägandes att det var mer än två jättar här. De har försvunnit, för när det blev kyrka, så kunde de inte bo så nära henne. Så har Guds ord blivit så allmänt, så det har rotat ut dem och allt sådant ont, som fanns i tiderna.