Transkriberad uppteckning

'Skogråa' var klädd 'framante' men var naken 'ba- kante'. För det ville hon aldrig vända ryggen till någon. Hon ville inte visa 'hästrompa', som hon hade. Det var en dräng i Bottnane, som var ute för henne. Var gång han gick till stallet om kvällen och fodrade hästar- na så kom ett kvinnfolk och ville till honom. Hon hade så granna bröst. Drängen talade om det för husbon- den. Och denne bad drängen att låta henne hållas så komme hon snart att ble borta. Men han skulle inte till- tala henne eller svara henne något. För om man lät henne få veta namnet, så blev hon efterhängsen och fick 'makt' över en. Kom hon inpå en, skulle man vränga ett plagg, för då blev hon borta för den gången. 'Skogråa' 'lella' så grannt i skogen. Det var många av de gamle som hade hört henne. Då ville hon locka manfolk / till sig. Om någon var så oförståndig att han härmade efter henne, så kunde han få se en vedervärdigt stygg kä- ring och allt 'ont ty'. Bäst att tiga när man hörde hen- ne. 'Skogråa' kom till en kolare en gång. Kolaren kastade en elbrand på hänne. Då hoppade hon och spann så illa. Se'n satte hon av inåt skogen och skrek. Om vargen fick se en 'skogrå', så tog han henne.