Transkriberad uppteckning

Det var inte bruk här att man ha upp- trusket till jul. Det räckte alltid att stå vär med präg- larna till Lillajul (Kyndelsmässan). Men då skulle det vara färdigt. Detta gjorde emellertid, att man aldrig hade något särskilt besvär att rengöra logen och bära bort säden på julafton. Man gick där väl kanske och plockade lite i ordning på förmiddagen, men det var också allt, vad där var att göra i julavéga". Kreaturen. De skulle ha bätte foder än vanligt på julkväl- len. Nej, jag vet aldrig, att någon gav dem juldricka eller brännvin. Inte heller tror jag, att någon sade / något till dem eller önskade dem od jul. Far gjorde det åtminstone aldrig. Julstänger. Vid vardera sida utanför förstugudörren restes en hög, vacker enbuske, som sedan fick stå var hela julen över. Fågelnek. En fågelnek på en stake fanns vid varenda gård. Den neken valdes ut vid trösknigen, då man fann någon, som var särskilt stor och väl matad. Den lades undan och så fick den ett eller ett par extra band så att lättare fästes vid staken. Efteråt kallades den för kreaturen Doppa i grytan. Nu är det alldeles bortlagt här. Men seden har fun- nits här också, så att jag minns den. Det gjordes dock / inte mycket väsen av det här. Julbad. Något julbad kan man inte tala om här. Ett dags större kroppstvagning företogs i de flotta stugorna, men den förlades då alltid till kvällen före julafton. Julhalm. Förhållandet med julhalmen var likadant här som i Ölmevalla. Allmän sed här också. Av lekar, som hörde julhalmen till, minns jag kanske några stycken. 1. Smi söm. En rund, stark stake (vanligen en ristake) lades så, att den med ändarna vilade på två stolar och fritt kunde rulla kring. En person - även töser försökta sig på äventyret - satte sig på staken och lade också upp benen på den, korslagda vid vristerna. I handen hade han en inte allt för kort påk. Så länge han med påken stödde sig på golvet gick det bra att hålla / balansen. Men enligt lekens regler skulle han stöta med påken mot golvet. Då blev det värre. Var sådan stöt räknades för ett färdigsmitt söm. Stötarna skulle utföras växelvis från vardera sidan. Tjugofyra söm behävdes för att fullsko en häst, sex i var sko. Men det var sannerligen ingte många, som orkade sitta kvar så länge, att de smidde en full gång (gan). De dumpo som oftast i halmen, långt innan "gangen" var färdig. 2. Dra kävle. Tvvå deltagare. De satte sig mitt emot varandra i halmen med fotsulorna stödda en var mot den andres. Mellan sig hade de en stark käpp, i vil- ken de båda höllo stadigt med bägge händerna. Sen gällde det för dem att söka spänna alla krafter för att "dra upp" den andre. Knäna finge inte krökas. Den starkare drog då till sist upp den svagare, så att denna restes upp i stående ställning. 2. Ro i Tyskland. Två deltagare. Vardera flätade ihop en försvarlig karbas av julhalmen. Sen satte de sig / i halvliggande ställning i halmen, och den ene lyfte det ena låret. Den andre passade då på och gav honom ett ordentligt truvnyp med karbasen där bak. Sen byttes rollerna. Och så fortsatte man växelvis, tills en av dem hade fått nog och gav upp. 4. Hogga fläsk. Två deltagare. En var häst. Han ställde sig framåtlutad med båda händerna stödda mot sitsen på en stol och med benen raka. En var ryttare. Han satt på "hästens" rygg men vänd baklänges, så att han kunde komma åt häs- tens bakben. Han lutade sig framåt, så långt han vågade och hannade sen av hjärtans lust på "häs- ten" i hasorna (knävecken). Leken gick ut på, att tvinga "hästen" att böja benen och i bästa fall få honom att falla omkull. Då var ryttaren segrare- 5. Spänna spark. Det är den allmänt kända leken, som vanligen kallas dra haskrok. Två deltagare. Läge: på rygg i halmen men "skafföttes". Verderas ena ben krokades i den andres i knävecket och sen gällde det / att med en hastig knyck tvinga motståndaren att slå en kullerbytta baklänges. 6. Mussla sko. Gammal, välkänd lek, som inte behöver beskrivning. 7. Nappa spurven. Flera deltagar. Det var ett slags blindbock. En fick ögonon förbundna och satt på en stol. De andre stodo i ring omkring blindbocken. En av dem sträckte ut handen och gav bocken en ordentlig lugg, och sen sporde någon annan: "Vem var dä ?" Sen gällde det för bocken, att gissa, vem det var, som hår- dragit honom. Gissade han rätt, fick den utpekade inta hans plats; i motsatt fall fick han "sitta om igen." Julhalmen låg inne, till långt efter jul.