KORPSKRIFTEN

...
Meny

Maran

Berättare: B. Aug. Johansson (f. 1851)
Upptecknare: Johan Kalén

Transkriberad uppteckning

Maran red hästarna, så de stodo där svettiga fördärvade när man kom till dem på morgonen. och hon flätade manen och rumpen hos hästakräket så att det var nästan omöjligt att reda ut dem. Skydda en häst för maran var dock lätt. Det behövdes bara, att man kunde skaffa sig en flintsten med hål i 1) och hänga upp den i stalltaket rätt över hästen i ett kort rep. Det är säkert att maran skydde för en sån flintsten. Min far hade alltid en hängande i stallen, och det hän- de aldrig, att maran red nån häst för oss. Ett annat sätt användes också. En död skata häng- des på samma vis över hästen. Men flintsten var säkrare. 1) Flintyxa med skafthål. Finns det skafthålsyxor av flinta? C.M.B. / Maran red också människor. och det var nåt rackar- tyg. Jag hörde talas om att maran skulle vara en människa. De sade att "den och den gick mara". En skulle ha fångat en mara. Men jag kan inte reda ut det. Man skulle kunna freda sig mot maran, om man ställde träskorna under sängen, så att de vette på ett visst sätt.

Socken Landa
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Maran

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //