KORPSKRIFTEN

...
Meny

Maran.

Berättare: Edvard Andersson (f. 1857)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

De trodde att maran kom från luften. Det skulle vara ett fruntimmer, påstods det. Så brukade far säga. De satte upp "markoster" runt i stallet för att skydda hästarna för henne. Sat- te man skorna vid sängen med spet- sarna inåt, så kunde maran begagna dem att komma upp i sängen med. Man skulle sätta skorna med klackarna intill sängkanten. Det var bara en och annan som var ansatt av maran. Den och den hade ont av maran, sade man. Jag mins en stor tall, som bar en sådan där "markost" på en av de nedre grenarna. / det var kringsvarvat som ett stort klot. Dte var som flätat. Det påstods att maran höll till i det. Det var inte något bra med det där, och folk var som rädda för tallen. Barn vå- gade knappt gå förbi tallen på da- gen. En vacker dag tog en person sig för att skjuta ned den där "mar- kosten". Men den personen blev sjuk efter den dagen och dog.

Socken Nedre Ullerud
Landskap Värmland
Härad Kils hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Maran.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //