KORPSKRIFTEN

...
Meny

Maran

Berättare: Herma Nilsson (f. 1867)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

De trodde, att maran var en människa. Hörde talas om en dräng, som var ute för maran. Det var mest karlar som var utsatt för henne. Det fanns männi- skor som "löpte mare": Man sade så om de människor som själva vore "marer". Maran lade sig över bröstet och ville kvä- va sitt offer. Jag mins att de hade en marbuske i stallet i mitt föräldrahem, för att hin- dra hästarna att få maran. Det var av ev granbuske.

Socken Nedre Ullerud
Landskap Värmland
Härad Kils hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Maran

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //