Berätterskan är sömmerska och detta är en hennes egen upplevelse. Då jag var på Nya Skottorp och sydde, låg jag på nätterna, ensam i ett rum i huvud- byggnaden. En måndagsnatt, då jag vaknade mitt i natten, fick se en huvudlös man stå framför kakelugnen i mitt rum. Det var mycket månljust på natten, det var nästan lika ljust i rummer som på dagen så jag kunde se, även hur mannen var klädd. Det var en kortväxt, något korpu- lent man iklädd en gråaktig jaktrock. Jag skrek till av förskräckelse och då försvann mannen som en dimma. Jag låg i samma rum varje natt, men / såg sedan ingenting på en hel vecka. Nästa måndagsnatt vaknade jag åter mitt i natten och fick då se en mörk man, stå lutad över min säng, med en stor slokhatt på huvudet. Jag blev så rädd så jag trodde jag skulle dö och skrek till, men då försvann mannen på sam- ma sätt som förra gången. Jag har sedan legat många nätter i det- ta rum, men aldrig sett något där fler gånger. En kvinna skall ha dött i barnsäng i detta rum, på något mystiskt sätt som aldrig blivit uppklarat. Dåvarande patronen på Nya Skottorp skulle ha varit far till barnet och tros ha något med kvinnans död att göra. Det är därför patronen går igen och spökar i rummet. Det är bara när man ligger på rygg och sover, som man får se spöke.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
