En gumma hade varit till Källtegen och bytt sig till äpplen för ett lass lera. (I Blomma fanns nämligen ett slags "ler" som var mycket eftertraktat för smetning av murar). Hon kom att dröja kvar i Käll- tegen, så att det blev natt innan hon kom hem till Blomma. När hon kom på högsta krönet av "Källtegemon", så fick hon se en svartklädd ryttare komma ri- dande på en svart häst. Hon höll ur vä- gen. Ryttaren vek av åt diket. Där stannade han och gumman tyckte sig se att han blev stående, och hästen galopperade på samma plats. En gubbe hade varit på besök i Trättlan- da och var på kvällen på hemväg till / Källtegen. När han kom upp på "Källtege- mon så fick han se ett sken framför sig i vägen. Det följde honom till dess att han kom fram till den gamla tings- platsen i Källtegen. Där försvann det. Han trodde att det var en löktgôb- be. Något obehag fick han inte av det- ta. Men han berättade inte händel- sen förr än flera dagar därefter. Det gick inte an att tala om sådan hän- delser samma dag de inträffat, ty då blev man sjuk. Vid sjön Silen finnes en lång myr. Där arbetade en gång far och son med tim- merfällning. Fadern råkade fälla en stor fura på sonen. Furan klämde ned ho- nom i myren, och man kunde inte få upp honom. Han hade sjunkit ned i dyn, så långt att ingen kunde finna hans döda kropp. Efter den / dagen kunde man få höra hur någon skrek på hjälp ute på myren. Det sades att han inte hade ro därför att han inte låg i vigd jord. Det var många som hörde den "skriken" från myren. De som inte fått vigd jord läto höra sig med klagan.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
