Transkriberad uppteckning

I Kartungen fanns det tomtgubbar. Det berättades av gammalt folk, att man sett tomtgubbarna slåss sinsemellan ute på ett järde. Det skulle vara i september, så att man hade slagit en del havre. De slogos med havrekärvar. "Spöket i Olerudskullen" Det berättas att en kvinna hade varit ned till älven eller sjön och tvättat kläder en kväll, sedan solen gått ned. Då blev tom- ten ond. Och efter den dagen lämnade han ingen fred i stugan. Han plågade dem natt och dag. Om man stoppade ved i ugnen, så kom det strax flygande tillbaka. En gång när husmodern satt och spann, kom ett vedträ och for genom hjulet på rocken. / En annan gång kom en svamp susande in genom dörren. Den ställde sig ömsom på sin rot och ömsom stupe. Mycket annat omtalades därifrån. Prästen var dit för att läsa bort det onda, men det gick inte. Och jag mins en gång medan jag tjänade på prästgården hur präster och lärare disputera- de om saken. En del trodde att det kun- de existera och en del inte. Slutligen flyttade tomten från den stu- gan och till ett ställe som heter "Värke", be- läget vid sjön Lelången. Där tände han på en kvarn, som brann ned. Det var det sista han gjorde. Sedan dess har man inte hört talas om honom. Mina föräldrar såg tomten här i Liv- lund. Han gick och bar en liten lykta mellan stallet och ladugården. En gång kom jag från prästgården, och då fick jag se denna lilla gubben framför mig. / Jag visste inte om jag skulle vända eller inte. Men då kom jag ihåg vad far hade lärt mig, att man skulle läsa fader vår, när man kom utför sådant. Det gjorde jag nu och fortsatte. Han var klädd i hatt. Det lyste grått från honom. Ibland band han hästen. När han var rik- tig god, så slätade han till manen på hästen. Man fick inte bullra eller svär- ja i stallet, ty då blev han ond och smälde till en örfil.