Transkriberad uppteckning

I en gård som heter Ängebäck, flyt- tade man en gång ett gammalt stall. Men efter den dagen blev ingenting bra på går- den. Det blev så mycket rammel och väsen på gården. Inte fred vare sig natt eller dag. När man kom att un- dersöka saken, så kom man under fund med att man satt upp stallet över ett tomtebo och på det sättet att spiltet hade kommit att placeras mitt övr tomtarnas bord. När hästen stal- lade, så rann det ned på deras bord. Det fanns nu ingen annan råd än att man fick flytta stallet till- baka på sin gamla plats. Efter den da- gen blev det frid igen. / Mor berättade att de hade tomtegôbber i hennes hem. Hon hade sett dem, påstod hon. De hade en röd luva på huvu- det, lång grå rock, stövlar som räck- te ovanför knana. i hennes hem hade de den seden att de öste upp gröt i ett fat och gick ut och ställde i ladugården på julkväl- len. Tomtarna lötte ha mat den kvällen om de skulle bli snälla och hjälpsam- ma under året. Hon berättade att de hade en dräng som fick en sådan förskräcklig örfil av en tomtgubbe att han låg sjuk i fle- ra dagar efter. Man var rädd att flytta ett stall, ty om man flyttade husen, så kunde det hitta på och hända att äventomtar- na flyttade. Och då kunde de flytta till en annan gård. En och annan gång / kunde de flytta med huset. Men det var inte alltid det skedde. Därför fick husen helst stå kvar där man en gång ställt dem. Tomtarna gav kreaturen foder om natten, så att de blev tjocka och feta. Tom- tar var ett slags väsen som man gär- na ville ha på gården. De drog till gården, sade man.