Transkriberad uppteckning

Där det fanns gamla hus, hade de tom- tar (tomtgôbbar). Bonden hade då en sä- ker stallgut. Om han dröjde länge borta på kvällen, så behövde han inte se till hästen, ty det vara vanligen så att tom- ten hade försett hästen med foder för natten. Mor talade om, att hon var till ved- skjulet en kväll efter ved. Så snart hon lagt ett vedträ på armen, så ramlade det tillbaka i vedhögen igen. Hon blev arg, så att hon svor till. Men då fick hon en "örfil" så att näsblodet loss- nade. Hon trodde säkert, att det var en tomte som "strök till" henne.