Transkriberad uppteckning

De hade så många sorter, som de använde för att inte kreaturen skulle bli skämda så- som drakblod, galläpple, dyvelstreck. Sådana där saker lade man in i degtullar och gav kuren i. Så brukade man klippa ett kors un- der buken på dem eller måla ett litet kors med tjära. Över dörren till stall och ladugård bru- kade de sätta gamla rostiga liar, knivar o.d. För att inte mara skulle komma åt dem bru- kade man sätta en marbuske över dörren. Det var sådana där täta utväxter som kan finnas på träden. Man företog sig allt möjligt som kunde tänkas för att djuren inte ksulle bli skämda. Litet mjölk hade man vanligen den tiden och mindre blev det om man fick / korna fördärvade av trollkäringar. Det var inte så utan än att det fanns sådana i detta grannskapet å Gu' vet om det är riktigt säkert ännu. Betesgången. I forna dagar släppte man ut kreaturen mycket tidigare än vadm an nu gör. Någon bestämd dag hade man inte. Det fick ske efter som man hade foder till. Men så snart det började grönska aldrig så litet på mar- ken så var man tillreds att löse ut dem. Det var att valle korna i skogarna den ti- den. Man hade inte de stora järdena att släp- pa dem på. Nol ve Ed hade vi en liten ladugård uppsatt, ty där hade vi våra be- tesmarker. Och det var ganska långt dit. Vi släppte kreaturen dit så snart det började grönska på marken och så fingo de gå där hela sommaren. Vi gick dit morgon och kväll och mjölkade. Och under högsta som- / maren gick vi även dit och mjölkade middag. Det var strävsamt. Men det fick gå. Värst var det, att man inte fick sky regn eller oväder. Hurudant vädret än var, så fick man ta sin mjölkbytta och gå. Var och en bonde skötte sina kor. Vi kände så väl igen bjällan på våra kreatur, så om det var aldrig så många koskockar intill eller hos varandra så kunde vi skil- ja på de olika bjällorna. Och vi kände även igen grannarnas koskällor. Det var all- tid en ko i skocken, som bar skälla om alsen. Flera Bönder i Boda hade säterstugor upp i en stor skog, som kallas östmarka. Där ha de de ock ett stort gemensamt fårhus uppsatt, där fåren fick söka skydd om nätterna. Och det var en människa som såg till dem så att de kom in om kvällarna. På "Säverskohöjden" fanns en stor slåtteräng / där kreaturen gick på bite. Den var inhägnad liksom andra marker i skogarna där man hade sina kreatur. Här hade man framför allt hästarna. Hästarna hade e pinkebjälle om halsen, så att man skulle ha lättare att sö- ka upp dem. Det var vackert att höra när vallkullorna lockade ihop sina djur om kvällarna. Och jag hörde berättas av gammalt folk, att man hade horn att blåsa i. Då blåste man i hornet och ömsom lockade. Köp och försäljning. Det fanns ett grannfolk här som hade många sorters ordningar. Om de köpte en ko, så skul- le hon äta ur kokgrytan den första gången innan hon fick komma in i ladugården. Och så ledde de henne tre varv omkring husen. Om påskkvällen läste de 'Fader vår' framför ladugårdsdörren.