Transkriberad uppteckning

Klockan 12 på jul- eller midsommarnatten skul- le man gå årsgång om man ville se eller ve- ta något framföreåt. Då fick man inte tala ett ord eller skratta sedan solen gått ned. Man skulle vara mol tyst. De skulle vara alldeles slutne. Bäst om man iakttog tystnad redan då solen började sjunka. Då skulle det gå bäst. Och man skulle få höra och se varje- handa saker och ting då. Man skulle helst gå till en korsväg kl. 12. Och där sulle man få uppleva sällsamma hän- delser. Om kvinnan var ogift och ville veta vem hon skulle få till make så skulle denne ge sig tillkänna på ett eller annat sätt. Om den bestämde maken ex. var en / smed, så skulle hon få höra hammarslag över hu- vudet, om han var skräddare fick hon höra en sax klippa över huvudet, och om han var bonde fick hon höra kor råma o.s.v. Eller om man ville pröva och se sin tillkom- mande en midsommarnatt, så skulle man gå till logen och kläda av sig spett naken. Så skulle man sopa logen avit. Den som då händelsevis kom till logen under det att detta pågick, den skulle man få. På ett stäl- le försökte pigan detta. Och då kom själva husbonden, medan hon höll på. Och om nå- got år så dog bondens hustru och då gifte han sig med pigan. "Så nok slôr dä in." Jag vet de flickor som tog en glasflaska och gick till en bäck med nordrinnande vatten och fyllde flaskan med sådant vat- en, korkade den och vände om hem utan att se sig tillbaka eller säga ett ord. När de kom hem så lade de flaskan / under huvudkudden och sov på den. På mor- gonen när de vaknade skulle de titta på flaskan. Och då skulle de få se "utseendet" på den man de skulle få. något så tyd- ligt kunde man ju inte få se den men vis- sa drag skulle ge sig tillkänna och det ena eller andra klädesplaget, t.ex. att han ha- de skärmmössa eller hatt etc. Detta skulle ske midsommarnatten.