Transkriberad uppteckning

1 Vid Röbergets fot bodde fordom en fru. Det säges hon lever ibland oss ännu och systrar hon hade men fattiga de därföre hon alldrig dem ville se. 2 En gång uppå Mangen med prakt och med ståt, hon lät sig utföra i kostelig båt, och då utav högmod och överdåd full, hon kastar i böljan en ring utav gull. 3 Och när hon den kastat utbrast hon så här: "det synes omöjligt att finna den där, men likså omöjligt att jag uti nöd får gå omkring landet, och tigga mitt bröd. / 4 Då stod där en gubbe med hättan i hand, "Vår herre han styrer båd vatten å land, han konungar sätter båd' till och utav, och när han befaller går allt i sin grav. 5 En glädje jag har i mitt fredliga tjäll, när Olle vår son gör bön varje kväll. Då synes mig himlen så ljusblå och klar, som fordom för duvan vid stranden han var. 6 "Å tyst fader Mattes med allt edert snack, det passar allenast för prester och pack, ty knäpper du händer och läser och ber, ej faller från himlen en rengndroppe ner." 7 "O se! vilken rök ifrån berget går opp. det brakar i furor det smattrar i topp, kom låtom oss styra till närmaste land, om släcka vi kunna det står i guds hand / 8 Och männen de rodde till närmaste vik, och frun stod i båten så blek som ett lik, men innan de hunno den skuggrika strand, stod skogen och gården i lågor och brand. 9 Och grym och förfärlig var elden den gång, ty där han förtärde båd stalle och stång, sen gården stått öde intill våra dar och lemningar, stå än där av tomterna kvar. 10 Och frun i en fisk hon fick åter sin ring, men fattig och arm strök hon landet omkring hon kom till de sina i motgång och nöd, och bad dem hon smädat, om tak och om bröd. 11 "Ack, kära i systrar låt upp eder dörr jag är ej högmodiger som jag varit förr, jag haver lärt känna och trôsta på Gud, och troget jag följer, och lyder hans bud.