Transkriberad uppteckning

Havandeskapet. En kvinna som var i grosess skulle inte gärna sitta i vävstol. Det passa inte, för det blev för trångt. Det var farligt om en havande kvinna fick se vargen. Vargen skulle särskilt vilja åt sådana. Det var en som jag kommer ihåg hon skulle gå hit till Björnebol ifrån en av granngårdarna, och hon hade några kaker nybakt bröd med sig. Men det kom full med var- gar efter henne, så hon visste inte hur hon skulle kunna freda sig. Hon fick kasta den ena kaka efter den andra, till det var slut. Hon kom då hem till sist, men det var knappt. Det påstp di skulle vara för vargen ville särskilt åt dem när di var havande. Men det var väl bara för vargarna kända lokta av bröt. Det var mycke annat hon inte skulle få göra. Det var en som hade en dotter, och sa att modern och åt höningesmörgås. Och så hade hon fått höning på kinda, och tösa sa te'na: - Där har mamma höning! - Din gaparefånge! sa mamman te tösa, för visste det var inte bra. Just som tösa sa det dära så peka hon på kinden på mamman. Och mamman var havande då, och / rösa som hon fick sen, den hade en höningefläck på kinden. Inte se vådled - då skulle barna få vådeldsmärke. Inte ta i insaktet när di ble skrämde - då skulle barna då en fläck där. Inte se slakt. Det var inte bra, för det ryser i människan då, och det var inte bra för barnet. Inte gå över skaklarna på en vagn eller kärra - då skulle barnet få fallandesot. Men om di kasta en av skaklarne över den andre, då var det inte farligt. Di skulle ligga i kors. Inte se en hare - då skulle barnet bli harmynt. Inte gå och titta ner i en grav så di kunde se kista. Det skulle vara farligt. Jag gjorde allt det en gång, för jag var nyfiken. Det var en grav som var byggt över, men en kunde se ner till kista i alla fall. Men det blev då inte något farligt av det. Allt det där var farligast under första tiden. Det var då det kunde ha någon betydelse för barnet. Nedkomsten. Ringar skulle di ha på sig. Det skulle hjälpa vid barns- börd. En bondhustru hade ju inte ringarna på så ofta annars, men när hon skulle föda barn då skulle di allt vart på! / Söndagsbarn. Barn som var födda på en söndag, det skulle inte vart bra. Di skulle ha tonga till och tala på krättur och sånt, så di ble fördärvate. Barnsängsgröt det kom di med både släkt och grannar. Den skulle kokas av risgryn och vara så god som möjele. Det var ett par tre dar etter födelsen. Di tog ett fat med sig och gjorde't så grant uppå med socket och kanel. På den se- nare tia så skulle det inte vart fint nog med gröt, och då kom di med vin och kakor. Det första badet, då skulle di ha silver och stål i badvattnet. Vanligtvis var det en silverpeng. Före dopet skulle barnet ha stål i listan. Det var vanligt- vis en synål, och den skulle sys fast i listan, och sen skulle den sitta tills efter dopet. När di linda barnet förste gången skulle di göra ett kors med fingern vid bröstet. Det var bare första vänna. Innan barnet var döpt fick det inte vart eldslocket i huset. Det tydde allt om det var eld i spisen, mendet skulle brinna hele natta. Om det kom någon på besök när det var nån nyfödde i huset, så sa di te'n inna han gick dit: / - Du får akta de så du inte mister mössa när du går! Och när han kom hem så kunde di säga: - Fick du mössa med de? Men jag hörde aldrig att di tog mössa ifrå dom. I vaggan. Det skulle vara bra om barna hade silver om halsen när di var små. Vi hade ett silverhjärta som vi hände om halsen på våra barn nyss di var födda, och det fick di ha i flere år. När di blev större så hade di det och bet i och så. När barnet nös så sa di Gud hjälp! Barnen kunde bli bortbytte, det var särskilt innan dopet. Var det någon som var klen, så sa di han var bortbytt. Barn som blev sinnesslöa sa di var bortbytingar: "Det är inte ant elle en bortbytinge!" Di kunde allt bli bortbytte när di var större också. Det var en pojk som var såpass stor så han var ute och gick i skogen, och så kom det en jätte och tog'en. Det var i Brålanda. När ungen kom hem så talte han aldrig sen, så di sa det var inte densamme, utan nan hade blivit bortbytt. Men då tog di och kasta ut en i skogen igen på berget, och då kom den rätte igen. Han var alldels oskadde. / Dopet. Faddrarne det skulle vara två, ett gift par. Det fick ju inte vara dåliga människor, utan ansedde och stilla, inte några stackare. När barnet skulle döpas så kom faddrarne hem och hämta barnet och gick till prästen, eller for. Innan di gick så läste di Fader vår och Välsignelsen. Mamman och pappan skulle inte vara med till dopet, utan faddrarna for ensamma. Ja modern kunde ju inte vanligtvis, för dopet skulle alltid vara så snart efter födelsen förr i världen. Och faddern (den kvinnliga) bar bar- net till dopet. Di sa om barnet var tyst vid dopet, så skulle det bli bra i framtiden. När faddrarne kom hem med barnet, så skulle di lämna barnet ifrån se till fadern. Det var ingenting särskilt di skulle säga, om di skulle tala tyst det di talte. Sen skulle det vara dopöl. Då skulle fadern gå omkring och bjuda. En del hade stort kalas, det var efter råd och lägenhet. Barnet skulle ha namn efter släktingar. Det skulle det alltid vara. Di tog den di tyckte bäst om. Kyrktagning. Före kyrkegången fick inte modern gå nånstans, hon skulle aldrig vart utom huset. Om di var noga så skulle di inte ta henne i hand. Det skulle prästen göra först. / När modern hade vart i kyrke, så skulle det vara kalas igen. Barnsjukdomar. (Lyten se ovan!) Jag hade en pojke som fick sår på bena som spikhuve. Di lärde mig att jag skulle ta lintyt och gå till kyrka och sticka lintyt igenom kyrkenyckeln. Det kunde vara när som helst, bara ingen såg'et. Men det ville jag inte göra. För sådana barn som var sjuke skulle di gå före midsommar och plocka blommor i en utahäras (utomhärads) trädgård. Det kvittade vad många sorter det var eller vad det var för blommor. Sen skulle di koka dom i badvattnet, så skulle barnet bli friskt. Avvänjningen. Barn som fick dia för länge di skulle inte få nån matlust. Tandfällningen. När ett barn tog ut tanna, så skulle han kasta den på elden - det fick inte vart nån annan stans -, och så bad di att di skulle få en fulltand i stället för en bentand. Det mesta av detta är från Brålanda, det var sång som jag hörde inna jag flytta hit. (Hela frågelistan Födelse och dop genomgången med fru Larsson.)