Transkriberad uppteckning

Gamle Otto Olofsson på Poxen, som är begraven idag, berättade det. Borta på Boskogen hade de fått en ny piga. På morgonen när hon skulle gå och mjölka, låg det en stor orm på ladugårdströskeln. Den tog hon och slog ihjäl. På flogen (=golvet bakom korna) låg en orm till. Den slog hon ihjäl. I fönstret låg en. Den slog hon ihjäl. Och så höll det på. När hon kom in, bekla- gade hon sig för bonden att det fanns så mycket orm i lagården. "Du rörde dom la inte?" sa bonden. "Jo, jag slog ihjäl sju stycken", svarade pigan. "Då är turn gången på detta stället", sade bonden. "Ja", svarade pigan", "står han i sån förbindelse med skam, så kan han hade det. Då vill inte jag stanna här." Och så flyttade pigan. "Och änten i mä tror eller inte: Nästa morron när han kom ut i lagårn, så låg den grannaste / koa dö på golvet med bena i vädret och horna rätt emot golvet. Och en stor grann kalv låg i sin kätte rätt på rygg" —"Berodde det på ormarna?" frågade vi. "Jag tror inte på skrock", svarade Otto, "men nog såg det bra konstigt ut." Tomtormarna var tomtarnas husdjur och skulle behand- las lika väl som de själva. De skulle ha mjölk att dricka. Man fick inte slå ut diskvatten på kvällen, för då kunde man slå på tomten.