a. Före min tid var det vanligt att stadsbor- na piskade varandra med ris en viss dag. Det sked- de tidigt på långfredagsmorgon. Det var särskilt pigor och drängar och för övrigt ungdomen, som ha- de detta för sig. I mina föräldrars ungdom förekom det här i staden. I min levnad har det inte fö- rekommit annat än på skämt. Men man kan ha skickat ett ris till vänner och anförvanter för att påminna nu den morgonen. b. Denna risning kallades för långfredagsris. c. Man använde vide. Det var bra att slå med eller också björkris, för det sved i skinnet efter det riset också. Inte utslaget.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
