Transkriberad uppteckning

– 1 – Mitt hjärta åt en svensk jag ger åt honom men åt ingen mer Jag dansar bröllopsdansen för honom bär jag kransen En ridderman från Sverges land han skall få min tro min hand. 2. Men Alnar själv den glade och trygge fadern sade: "När rätta mannen står för dörr då gör jag bröllop men ej förr. – – – * – – – *bortglömt / 3 Då mente modern där hon satt och sjöng och spann och strök sin katt. "Den som alltjämt ger korgen blir en gång gift med sorgen", Och änka blir hon väl till slut ty sorgen lever henne ut. 4. Så gick där vår och sommar om och moln och storm och hösten kom Och friare anlände i vilka hjärtat brände Var och en som syntes fick sin korg och for sin väg med kval och sorg. 5 En natt då regn från himlen flöt Och moln och storm i vallton töt Det hörs på porten klappa En riddare i kappa Stod igenomblöt från tå till topp. / och ropar doft "låt opp, låt opp". 6. Snövita springarn frustar glad Han aktar ej sitt kalla bad Nu blir det liv i huset och Alnar själv med ljuset ledsagar in sin nya gäst och ropar: "Matts! tag riddarns häst. 7. Låt Sleipner stå giv honom blott en kappe korn om det är gott Hur storm och skyar rasa här Alnar tänt en brasa God afton sköna jungfrun min så sade riddarn och steg in. 8. Skön Hildegard vid lampans sken stod blygsamt böjd vid dörren ren med fyllda vinpokalen / Hon trädde in i salen och brasan spraka där så smått det blev så trevligt varmt och gott. 9. Herr Alnar dig jag dricker till din gästfrihet jag prisa vill Din värme vill jag lova och vinets sköna gåva men kronan dock din dotter är och henne jag till brud begär. 10. Jag är en man med gård och grund min boning står i Odens lund Mitt husfolk äro många och armar har jag långa Svensk är jag se på mina drag och Sverige har ej två som jag. 11. Den gästen Alnar svarte så / "Den saken tål att sova på Si huru visar'n skrider till tolv och natten lider Och du till vilokammare kom i morgon språka vi härom. 12. Härom vi tala icke mer en gång jag beder och ej mer Godnatt så riddar'n sade och sin hand till Alnar lade men bytte sist en eldig blick med sköna dotter'n då han gick. 13. Där släcktes lampor och släcktes ljus det blev så tyst i Alnars hus I kammar'n vilar gästen men ute frustar hästen Ej regnet mer mot rutan slår och månen klar ur molnen går. / 14. I drömmen spritter Alnar opp han drömmer att han hör galopp En stämma hör han ropa Nu far de allihopa Si där är hon si där är han Upp Alnar tag dem om du kan. 15. Han vaknar allt är tysst och still han söker ingen ser han till Ej hästen och dess värre ej heller hästens herre Men värst av allt att dottern är försvunnen finns ej här ej där 16. Men si där låg på gästens bord en konstbild av juveler gjord i guld och kostligt drivet och däruti stod skrivet / Till Alnar för en gästfri natt då märkte han hur det var fatt. 17. Då sol rann opp då hörs ett tal Ett sällsamt tal från Hassli dal Att man sett Oden rida med Hildegard vid sin sida i eld och rök och runt omkring med kämpar en förfärlig ring 18. Men var det Oden eller vem men Hildegard kom aldrig hem och mor och far de gråta men Oden de förlåta Här sist en kväll då skymt det blev den gamle Alnar fick ett brev. 19. Skön hälsning ifrån Odens brud Nu bär jag guld och silverskrud, / Jag har väl hundra tärnor jag mår som sol bland stjärnor och Sveriges konung är min man och Sverige har ej två som han.