Transkriberad uppteckning

När Anders Andersson från Holmen en gång var på hemväg från Mölndal och gick över bergen, kom gasten på honom. Han blev alldeles genomvåt av svett och kände det som han hade järn eller bly att bära på. Detta följde honom, tills han kom i närheten av hem- met och då tog vägen över en odlad åker. Just som han kom in på åkern, försvann den där trött- heten och "tyngden" och han kände sig fullt återställd. I samma ögonblick hörde han så ett sus i luften men såg inget. (Min far Aug. Olausson och mor hade en dag varit i Göte- borg och då de kommo åkande, till Getebergsäng började hästen svettas så det dröp av honom och stretade av alla krafter för att dra kärran som ej hade någon last just, med sig. Då de kommo till Kärrabro, höll hästen på att inte or- ka längre. Då tog far upp sin fickkniv, gick fram till / hästen, stack kniven under pannremmen på hästen så, att knivbladet kom uppåt på huvudet. Han hukade sig dock ner, så att han själv ej kom över hästens nacke, ty då fick man slag av gasten. Han hade av andra hört, att man genom nämnda medel skulle kunna befria sig från gasten. Och strax som kniven satts på hästens huvud, ryckte denne till så att han nära föll framstupa och blev därpå så yster att man med knapp nöd kunde tyg- la honom. Detta hände mitt på dagen. De åkande hörde även liksom ett sus i luften. Ibland hände det att hästarna på nätterna reds av maran inne i stallet. De stampade, fnyste och svettades. Man hängde då en lie, skära eller kniv över spiltan eller stalldörren och därvid kördes "maran" bort.