KORPSKRIFTEN

...
Meny

Seder och bruk från gamla jular.

Berättare: Ida Andersson (f. 1891)
Upptecknare: Ida Andersson

Transkriberad uppteckning

Hvar och en inom familjen skulle ha julkaka alla skulle tävla om att ha sin längst. Husfadern gömde sin tills kornet såddes i våren då skulle alla i huset smaka den till och med hästen som drog kornen. Julhamen inbars av husfader, när han kom i dörren hälsade han God jul och om julen mottogs härinne nogon hälsade julen välkommen och han bjöds på en sup samt smaka den hembryggda drickan. Julkärven skulle sättas hårt i golvet, föll då många korn innunder bådade det ett godt år annars. Motsatsen. En kärne skulle ligga hel framme i stugan där familjens medlemmar skulle ha till huvudkudde. Jul- halmen breddes till minne av Jesu födelse och Jesusbarnet låg på hö och strå så skulle / och mäniskorna under den heliga julnatten ligga i halmen liksom Jesusbarnet gjorde. Halmen skulle ligga till Nyårsafton då den gamla uttogs och ny inlades. I den stora öppna spisen som fanns i alla bond- hem skulle när maten kokats en stor brasa till- redas ingen fick röra om på minsta sätt inget bröd röras utan som brasan blev lagd på kvällen skulle den brinna ned själv. När då husmodern vaknade på morgonen skulle hon iakttaga vad hon såg i askan, såg hon spår av menniskor eller djur som vette utåt betydde det att nogon dag under året eller spår av djur betydde att nogot kreatur dog under det nya året. Däremot om spåren vette inåt betydde det att ett barn föddes i familjen nämligen om det var spår efter mäniskor ett djurspår betydde kreatursförökning. / När familjen samlats vid julbordet skulle jul- ljusen tändas ingen skulle röra vid julljusen utan brinna som de själv ville ljuset brann med klar låga och lågan flammade sades det att ljuset da sade det betydde glädje under året, men om ljuset brann dåligt och droppade betydde det olycka och sorg. Lika så kunde nogon gå utanför fönstret och se in i stugan när familjen var sam- lad vid bordet om nogon då var huvudlös betydde det att han eller hon dog innan årets slut, det nya året förstås. Fönstern skulle ej hängas för utan ljusen skulle lysa ut över gården. Alla kreatur skulle likaså ha sin beskärde del ingen fick glömmas julafton utan få bättre ranson än vanligen var. Ingen skulle gå i närheten av kyrkan eller kyrko- gården julnatten för de döda hållde sin julotta innan den levandes julotta började. Den som var djärv nog kunde få se nogon kär anhörig genom fönstret men måste då vara söndagsbarn för att ej bli nedtrampad.

Socken Förlanda
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Seder och bruk från gamla jular.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //