Transkriberad uppteckning

1. Före dopet var di då så rädda att barnen kunde bli bortbytta. I det första bad- vattnet skulle di lägga ett kol med eld i till skydd för trollen. - I vaggan la di ett blad ur en psalmbok under huvudet på barnet innan dopet. Di vaktade barnen så noga men det hjälpte visst inte ändå. Det var på ett ställe di hade fått en sån vacker barnunge, men så en vacker dag så låg det en sån stygg i vaggan. Det var bergjättekäringen som hade varit där och bytt. Bergjättekäringen hon var snäll vid ungen, men där på stället var di inte snälla vid den som di hade fått. Så kom käringen dit och hade den riktige ungen med sig och sa: - Se här ska du få se - jag har inte varit så elak vid din unge som du har varit vid min. - - Och så tog hon sin unge och gick. 2. Håret skulle plockas av på späda barn. Di smörjde in huvet med smör och plockade av håret. Små barn har ibland lite tjockt grått skinn över pannan. Det kalla di för den hedne huden. "Han har inte blitt av med den hedne hua än", sa di ibland. 3. När barnet fick den första tanden, då skulle di ha kalas på fine ställen. Och när den första tanden lossna, så skulle den gömmas. 4. Den som var söndagsbarn, den var sån så han fick se allting.