Transkriberad uppteckning

Slåttöl hade di förr i världen. När di skulle slå så bjö di ihop många man. Maten det var som vanligt, eller varjehanda, men di skulle nu ha en stor brännvinsdunk, först och sist. Skära det minns jag när di använde till säa, både råg och havre. Om någon skar se på lien - var det då ett fruntimmer i närheten, så kom det an på den. Di bruka tävla om vem som skulle bli först. Det var en del som gömde redskap för di andre, tog varjehanda småsaker så di inte skulle kunna arbeta. På kvällen när di sluta så skulle di kroka av skaklarne på harvar och plogar, för annars får hästane dra natta igenom. När di tog di siste stråa, då kunde di slå ihjäl flere tjog råtter. Om det kom nån till gärdet när di arbeta, då ble di sinna på den. Om han kom fram och sa att du har en granne sä eller så. Han kunde va missundsam eller så. När di körde in den förste säa, då skulle boon vara med och ta emot och lägga in. Knät skulle på varenda nek. För det skulle packas ordentligt. Ost och brännvin la di i botten, det skulle va en dunk med två kanner brännvin, / och det skulle di ha när di träkste. Löktelön skulle di ha efter skörden när all grödan var inne. Det skulle va ett riktigt kalas. Di träkste tidigt om ottene och sent på kvällen - När di hade träkst färdigt då tog di se ett par dar och festa på. - Den som var sist mä tröskningen, den var för lat, räkna di på. - Kom det främmande på lon när di träkste, det tyckte di inte om. Di laga och fick ut'en så fort di kunde. Endel hade och tröska till frami slutet på mars. Det skulle bli drygare, räkna di på, ju längre det ble liggande i halmen. Märken. Det år det blev mycket nötter skulle det bli mycke havre.