Transkriberad uppteckning

När ja var riktigt liten en gång, så gick min far och slådde på gärdet, och pojkarna gick ute och valle där i närheten. Så hade vi en liten röfläckete kalv. Rätt som det var så börja det och plaska ute i sjön och far så att kalven hade kommit ner till stranden. Och när han kom utanför vassen så ga han se ut och sömma, och när han var mitt i sjön så duka han under. Och far han undra ju vad det gick åt pojkane som inte såg efter kalven bättre och han sprang upp och skulle vart i håll mä dom, men det första han mötte så var det kalven. Men det var en sjökalv som han hade sett - di hade för se det fanns sjökalvar. Far berätta detta för en gammal gubbe sen en gång. Och när gubben hade hört det så sa han: -Du Petter, månne inte det kunde vara Näcken!