Transkriberad uppteckning

Om man var sjuk o trodde att det var någon känd person, som hade "satt" sjukdomen på en, så skul- le man taga ett ihåligt ben o ställe det i en bäck, som rann norr ut, o när vattnet började "koke" i benet, skulle man ta' det tillbaka, gå o lägga det, (så att ingen såg det) under tröskeln till det hus där den personen bodde o säga något om att sjukdomen ska gå till honom eller henne istället, så bleve man bra igen o den andra personen fick sjukdomen. Ett annat botemedel var att i en påse lägga hakar o märger o knappar o med detta gå till en källa o där kasta ned påsen o säja: "Ta detta o gnag på o låt N. N. vara!" Sedan skulle man ta "värme", ett kol eller en eldbrand, o "varva" tre gånger omkring sig o kasta kolet eller branden i källan efteråt. / Övrig klokskap. För tandvärk skulle man ta en pinne o borra i den onda tanden, sedan köra pinnen in i ett träd o säja: "Gå till N.N. o låt mej vara"! Mot värk eller annan sjukdom skulle man använ- da kyrkogårdsjord. Man skulle gå till dödgrävaren o be att få låna sådan jord. När man kom hem med den skulle man lägga den i vatten o det vattnet skulle man dricka. När jorden var använd tillräckligt, skulle man bära tillbaka den. Annars fick man inte fred för de döde. Hade man vårtor skulle man ta en ärta för varje vårta, trycka dem mot vårtorna o sedan kasta ärterna i en källa. När ärterna sprucko, sprucko också vårtorna. Om man hade "solrev" (revormar) skulle man skära en femhörning i en bite' bröd o ta' med (stryka) brödbiten på revormarna. Sedan skulle man ge brödbiten åt en hund o se till, att han åt upp den. Då försvann revormarna. / Man ska ta ett lakan midsommarnatten å dra' de' över en annans ägor, så tar man kraften från hans kor så att de inte mjölka eller att det inte blir smör efter dom. Om man gör de' så tar lakanet med sig daggen, o då blir fodret kraftlöst. Om en ko blev sjuk, så hade en "trolsk" per- son skickat "skott" på henne. Det var en påse med hakar o knappar o kvastpinnar o. d. Om man hade köpt en ko o var rädd, att den skulle längta, så skulle man ta en bröd- bit under vänstra armhålan. Sedan skulle kon äta den o man skulle säja: "Följ du mej så tätt, som rompa följer dej." Så längta den inte. När krittera va' envisa o inte vill gå hem från skogen om kvällarna, så skulle man viska 'Fader vår' baklänges i örat på dem, så hände det aldrig mer. Om man arbetade i kärr eller mossar eller skog, / så skulle man bära stål på sig, så att inte skogsrå eller troll fick makten över en. Död. Gick en död igen, så att man inte fick vara i fred, så skulle man bara fråga, vad han eller hon ville, för det var alltid något de ville ha uträttat, o sedan skulle man säja: "Gå dit, där du ska vara o kom ald- rig mer hit, för här har du intet mer att göra". Jordgods Där jordgods låg i jorden, lät det ihåligt, när man gick däröver. "De dompa". Spiritus. Spiritus var en mask, som kunde ge en "makt" till det som man begärde, när man fick honom. Ingen fick tala om på vad sätt han hade fått den, men det var fälle av den lede själv. En dräng, vet jag, som hade en, o han kunde spela kort bäst, för han hade "tagit" spiritus på det. Han spela till sig hästar o kor o blev rik på det.