KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Bjurtjärns, Värmland 1939

Vårhalvåret

Berättare: Matilda Larsson (f. 1864)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Den första maj så drack en märg i be- nen. Det vet jag förekom både i Bjurtjärn och Karlskoga. Det hettes, att en "drack marg i bena." Både kvinnor och män tog en sup den dagen. Männen ville gärna festa om väldigt, om de kunde komma åt, för det var den se- den. Blev de fulla, så gjorde det heller inget. Så skulle en dricka äggtoddy och äta ägg.

Socken Bjurtjärns
Landskap Värmland
Härad Färnebo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vårhalvåret

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Bjurtjärns, Värmland

Djävulen

Det var en präst i Lungsund - And. Olsson - som skulle nära på vara utan synd. Så fanns det ett ställe i Lungsund som var så ansatt av själva satan. Di skickade efter prästen. När han kom så sade satan att prästen hade stulit ett trådnystan, när han studerade. Det gjorde jag i min nöd, svarade prästen. Så tog han en nål och gjorde ett hål i fönsterblyet och sade: "Här skall du ut". Så tvingade han satan genom hålet. Han fick tvinna ihop sig så att han var som en mask.

1939 Läs sägen →
Bjurtjärns, Värmland

Skogsväsen

Det var en kolare som brukade att kola milor åt min morbror. Han hade varit ute för skogråa mycket. En kväll, när han hade lagt sig, så kom det en ung och grann tös och ville ligga hos honom. Det var en smal och trång brits, men hon var envis, så han fick maka sig mot väggen och hon lade sig på armen på honom. Han blev liggande att leka med henne, så fick han handen på bröstet på henne. Fick kän- na, att hon var is kall. "Men vad i all värl- den är detta för en människa," sade han, "som är is kall." Då skulle han ta efter låren på henne. Det var lika kallt. "I Jesu namn," ro- pade han till. Då kutta hon upp och blev som en kokviga och tog hela framändan av kolkojan / med sig. Hon var som ett baktråg baktill och alldeles urgrävd i hela ryggen. En vinter var jag med morbror och kolade. Jag fick ligga ensam i kojan om nätterna. Det var särskilt en natt som jag hörde tydligt och klart, att någon skrek namnet på mig. Om det blev al- drig så litet märjhål nervid backen, så var det någon som skrek namnet på en. Och det påstod di att det skulle vara skogråa. Det gick inte an att skrika namnet på var- andra i skogen. För om hon fick höra det, så kunde en gå vilse i skogen, så att hon fick makt med en. Hon var stôlli efter karlfolk, för det hade hon inga att um- gås med. En gång gick farmor (f. 1811) och plockade blåbär. Det var vid en stor myr. När hon rätade på sig så fick hon se en annan käring gå och plocka bär vid andra ändan av myren. Hon plockade så fort, så farmor hade aldrig sett / någon som hade plockat bär så fort. Hon skul- le gå närmare och se vad det kunde vara för en käring. Men då försvann både käringen och bären. Det var inte annat än stubbbar och ljung kvar. Hon blev alldeles vilsen. Hon gick runt myren flera gånger och kom till samma ställe. Men då tänkte hon, att skogråa skall väl in- te få ta mig, så hon föll på nä och bad till Gud. Men då blev det klart med en gång, så att hon hittade vägen hem. Hon trodde sig inte att tala om det, när hon kom hem. Om en tala om sådant strax, så blev en sjuk.

1939 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //