Transkriberad uppteckning

Om jula hade vi roligt förr, må fröken tro. Då hade vi julhalm på golvet och gran. Julgran har vi haft så länge jag kan minnas och jag är sjuttifem år. Julafton var högtiden redan ingången. Då var det bara att ömsa om mat. - Det var uselt om di börja tröska åtta dar efter jul. Di reste en gran å i den satte di en neg. Di fick inte mer än en på varje ställe. Den skulle sitta uppe så länge det fanns nåt i, den kunde sitta uppe tills sommern. Doppa i gryta har väl kommit till senare. Di skulle ha stora ostar, tre pund, så skulle den in julafta. Så skulle barna ha en hög med småkakor. Var det riktigt väl var det två högar. Den skulle di inte röra så länge / julen varade. Det var di som hade former å ta ut kagerna med. Så hade di hästar av juleskaga å di hade förgyllta sadlar på sig. Det var knektar och di var klädda som husarer, å det var dockor å tuppar av vit pepparkak- deg, och di hade färgat i kammen. Kreaturen skulle ju ha lite bättre mat än annas och lite mera frid. Di skulle inte gå i dagligt arbete. Julbad hörde jag aldrig talas om. Det var på så få ställen i klädde i stugan. I Fjärås hade di ett par dm. bredväv utsydd med rött garn på hyllorna, som di hade oppefter taket. Jojomen, di gjorde julkronor av halm. Di var bra stora. Di kunde hitta på å sätta röda dofser på halm###. Kronan var toppiger. Å så hängde den i en ulltrå å den skulle vara röd. Di hade stora tjocka talgljus. Det var trearmade / ljus. Di kalltes för tjuvaljus. Julgranen var klädd med alla sorters papper. Det sista var att di gjorde blommor av vitt papper som pingstliljor. Julhalmen bar allt pojka in. Då var di då så behjälpliga, då slapp en å be dem många gånger. Då skulle en först damma golvet så väl. Men den fick inte bres ut förr- än granen var klädd. Och sen halmen var bredd la pojkarna sig där och där kunde di sova till morron. - Halmen byttes om tre gånger, ibland bara två. det byttes till ny- årsafton och ibland till trettondagsafton. Vi för våran del hade i det längsta, men det är då en trettifem år sen. Julbrasan var väl mest bortlagd i vår tid. Båtsman skulle ha mat. Bönderna kunde ju också skicka till fattigare ställen. Båtsman gick en åtta dar före jul och tog upp sin kost / "sugel och kaka" Di skulle ha bröd och kött eller korv eller fläsk eller vad bönderna hade. Ibland kunde di få både kött och korv eller fläsk och korv. Julklappar har di allt haft före vår tid. Här har di tagit sig för att på senare tid klä ut sig till jultomtar. - För så där en femti år sen kasta di in dem. Di kunde allt ha saker som dugde. - Det var på ett ställe di hade gjort ett stort paket med gödsel och kasta in. Det stod att dotera skulle ha det. Jag tror inte att di fick reda på vem som hade gjort det. Di hade för sig att di skulle sätta mat på bordet om julafton, för då skulle di döda kom- ma och äta, å det var en sägen att om di gav obsalvation på brödet som legat på bordet skulle det vara, som det var sandigt utanpå. Så talte di om att om di gick ut mitt i natten julafta skulle di få se om det skulle bli mycket / hö. Om di fick se att en skata som liksom kom och drog ett hölass, som det var ett strå på, skulle det bli ett dåligt år. Såg di inget blev det bra. Om di gick och titta in i fönstret skulle di få se hur många på det stället som skul- le dö under året. Om di såg någon som var huvudlös miste di någon. Till middan hade di soppa, köttsoppa med morötter och klimpa och ibland potatis. Det skulle göras i ordning dan före julafton. - Till kvälls- mat hade di långfisk, potatis och vitgröt (risgrynsgröt) söning och smörgås. Svinhuvudet skulle vara färdigt då. Ibland hade di sop- pa till kväll också. Det kunde hända att di var så barmhärtiga att di gick till fattiga med ett fat risgröt. Förr rimmade di la till grötan. - Det var bara bröd och smör som skulle stå på bordet, men gröten skul- le tas bort. j Juldan. Di som hade hästar åkte di, men / oftast gick di, för hästarna ville di inte ta ut. Di hade julbloss att lysa sig med när di gick till kyrkan. Det skulle kastas utom kyrk- kemuren. Det fick inte komma in på kyrke- gården. - Det är allt många som har den seden än att inte gå nånstans. Annandan. Di steg upp tidigt så att det skul- le vara rent innan di främmande kom och skulle môga. Annandag jul skulle ung- domen ut i fähusen och rensa, och många gånger i stället för att ta ut smutsen kasta di in. Men en del rensa och stä- da fähuset i ordning. Di skulle "gå å ta mô- gekullen." Det skulle gå i smyg. Då en kom ut sprang di sin väg. Di red Staffan annandag jul. Då var hästa klädda vackert. Jag minns inte att det var mer än en gång. Då red ### in i farstun. Hästen hade stora vackra dofser av ullgarn. - Åkte kälke å så gjorde di la. / Före nyår skulle aldrig en gå ut från ett ställe utan att ha fått nåt, om inte annat så en sup. Tredje da, fjärdeda å femteda jul eller jula- tre da. Då börja julkalasen.