Transkriberad uppteckning

Julhalmen skulle renas och slås på samma sätt som när di täckte tak med halm. Det fick tas ifrån särskilda kärvar för det. Under bordet la man merändels banden till kärvarna. Halmen fick ligga inne efter som den var sönderknusad, eljest skulle den ut fjortonde dag jul, Knutadan. - Julbrasan tändes vid 10-tiden på aftonen. När då brasan var halvbränd skulle alle man tvätta sig och skifta lintyg. När di hade gjort det och tatt på sig lite bättre var julbrasan nerbränd. Då var det vid 11-tiden. Sedan bredde ju alltid pappa ut halmen ensam. Båtsman skulle ha "julekosten". Han skul- le egentligen ha en kaka och en bit sugel, fläsk eller kött. Mindre bemedlade kunde ge en ost, / en korgost vi kallar. Kyrkväktaren och fåraher- den skulle också ha kaka och sugel. Kyrk- vaktaren hade sexton skilling att uppbära om julen av varje bonde och tolv skilling av varje torpare. Det var hans lön. I min barndom var det bara en mind- re rågbrödskaka som barna fick i julklapp. Vetebröd visste man inte mycket av på den tiden. I senare tid när mina barn var små, skulle varje barn ha en vetekaka, en rågbröds- kaka och en köpekaka (en döbelskatt vi kallte). I rundaste mått kunde väl det bli en pepparkakshäst eller tupp eller karl. När di gick till julottan hade di bloss. Det var merändels som var och en tände och hade på vägen åtminstone till di kom till själva socknalandsvägen, där kasta di dem. Somma gjorde till stora, stora bloss, så det fick vara en bastanter karl som bar det. Han fick vifta med det så / att det inte skulle dö. Opp i Sätila hade di blossa med sig ända fram till kyrkan. Di kastades allihop på Knap- peliden (nära kyrkan) i en hög. Där kom folk från alla orter, men hade bara gångstigar att gå. Så var di nog rusiga ibland, så det var ett korum riktigt. Jag kan inte för min del minnas att di red Staffan. Det var merändels bortlagt innan jag blev vuxen. Här är nu annandag jul i år, dess tackom vi så gärna, då vi plär öl och brännvin få allt för den ljusa stjärna.