Transkriberad uppteckning

Vi yste alltid julosten i september, det mins jag så väl, att det då var mycket noga, att man skulle ha särskilt fint på ystagillet, nyskurat och så där. Grisen kunde man slakta när som helst på hösten, bara det blev på ny, annars går fläsket så illa isär. Den seden håller jag på än idag. Efter slakten skulle man stöpa ljusen. Alltid ett eller ett par grenljus för julbordet. Det är mycket noga, att man hugger, fäller julveden såväl som annan ved på ny, annars bara kolar den och ryker. Det gör vi / alltjämt. Baka skulle man alltid göra i julveckan, och brygga gjorde man strax innan, så att vi fick vört till vörtbrödet. När man bakade fick man ej sjunga, då skulle man få gråta innan brödet var uppätet. Man hade fyra slags bröd till jul. Grovt bröd av råg och havre, mellan- bröd av råg och vete, fint bröd av vete samt vörtbröd. I vörtbrödet hade man mycket kryddor, det var också högtidsbrödet. Vörtbröd gömde man en kaka tills karlar- körde ut gödsel på våren, då fingo de den till elvakaffe första dagen. Husets folk skulle ha var sin kaka, även släktingar och vänner kunde man ge en julkaka. Julkakorna var något mindre än vanliga kakor, / äggostformerna var mycket bra att baka julkakorna i. Jultiggarna fick väl som vanligt men de skulle ha åtminstone en korv. Det var alltid noga med att skura stugan till jul, en gång berättas det att ungdomen gick ihop och skurade sju stugor på en liten stund. Sen hängde man upp julaklä (prov bifogas). De kunde ibland vara vackert broderade med långa fransar. Vi ha ännu några gamla kvar. De skulle hänga högst upp efter taket runt om i stugan. Över bordet gjorde vi alltid en krona av halm och hängde upp, men jag mins inte riktigt hur vi gjorde den, den var rätt så stor. Senare började man ha konterfej. De hängdes mitt på väggarna / I skymningen bars halmen in och vid samma tid julosten. Då doppade man också i grytan men innan man åt skulle någon läsa i psalmboken. I mitt hem hade vi julträ, vi ville inte ha gran, för pappa tyckte det var så nymodigt. Men vi började ändå ha gran mens jag var liten. Ett julträ var inte högt, det stod på ett bord, alldeles som en bordsgran (vi började också med små granar, innan vi fick en riktig). Det var en käpp och så hade man satt i kvistar, det kläddes som sedan granen. Man gömde julträet från år till år. Naturligtvis hade vi julkärve, men den sa´ vi inget särskilt om. Julbrasan skulle alltid vara av björkved, ju vitare dess bättre. / Julafton åt vi soppa och kött och revbenspjäll, som vi säger. Juldagen var det vanligt med blåkål till middag. Annandagen skulle man ha stekt blodkorv till frukost, det var mycket viktigt. Vi hade julgröt också, men jag mins aldrig att vi skulle rimma. På julafton ställdes allas julkakor omkring osten, sén fick man se, vilken som varade längst. Det gick ett ordstäv om den myckna maten på jul: "Julafton och juldag fick folket äta så mycket de ville, men anda´jul, börja mor plocka bort sitt sul". På julafton var det mycket noga med att få in kreaturen tidigt, då skulle man få höstat in tidigt. / Somliga sade att den som först kom hem från kyrkan, skulle först få höstat in, det var på juldagen. Det roligaste var när man tog in halmen, det fick vi barn göra själva. Vi gjorde ingenting särskilt, men på ett ställe lade de kors vid dörrarna, när de tog in halmen. De brukade också bära en del av halmen ut på en åker. Det var väl någon gammal sed. Vi hade så många lekar med nötter på jul. Man skulle lägga räv. Det var bara att lägga nötter i form av en räv. Man gjorde också "Jag kör mina svin i skogen, Mina hästar springa, Vilket träd bär bäst". Det var mest gissnings- lekar. Nyårsafton skulle man röra i ordning askan i spisen. Var det spår i / askan på morgonen, så betydde det, att något barn skulle födas i huset, om spåren stodo inåt. Stodo de utåt, skulle någon i huset dö under året.