Transkriberad uppteckning

Under sin vandring kom det en kväll till ett ställe i Frillesås två knallar. Det var en tid före jul och knallarna bergärde att få låna hus över natten. Knallarna gingo till sängs, men tidigt på morgonen voro husets folk uppe ty de skulle slakta ett par svin till jul. Slaktaren kom också tidigt på morgonen, denne och husbonden på stället sutto vid sina gökar och pratade. Ett av fruntimmerna kom in och sade nu är det färdigt: Hon menade skålle vattnet. Slaktaren började då på att ordna med sina knivar, och frågade: "Ska vi ta´ den lille eller den store först ? Knallarna hade legat vakna hela tiden och hört samtalet, och då de sågo slaktaren ordna med knivarna började de att draga öronen åt sig. Nu var det så att den ene av dem var stor och den / andre liten. När slaktaren talade om den lille och den stora trodde de att det gällde dem. Först steg den ene knallen upp och frågade om han fick gå ut. "Ja, sa bonden, som var en riktig spjuver, det går an om du snart kommer tillbaka". Efter en stund stiger den andre också upp och när han klätt sig säger han till bonden: "Jag skall bara gå ut och se vad det blev av den store, ty det var ju honom Ni skulle ta´ först." När han väl kom utom dörren så blev det ben under knallaren skall jag säga.