Transkriberad uppteckning

Det var en gång en gumma som hade en liten gosse. En kväll medan hon var i ”fägse” (ladugården), hade en bergjättekäring från ett berg i närheten, gått in i gum- mans stuga och tagit hennes gosse, samt lagt en jätteunge i vaggan istället. Gumman var förtvivlad och grät och jämrade sig, ty trollungen var så ful och elak. Gumman måste en gång använda riset på honom, men då skrek en röst i skorstenen och sade; ”Slâr du käring ongen min, sâ koker ja å äter opp ongen din!” Efter det tordes ej gumman ge honom ris mera. Sent en afton när gumman var i skogen efter ved mötte hon bergjätten, då sade hon; ”Ja vell ha tebaka / ongen min sôm du toke!” ”Den får du inte förran du gjort ett tâg tå skäver, sâ start sâ dä hâller å bäre min onge mä te berge mett!” sade jätten. Nästa dag gick gumman till en, som kunde trolla, och frågade honom hur hon skulle göra ett tåg av ”skäver” så starkt att det höll att bära jätteongen i. ”Du ska ta å spinne å tvinne linne- bast te ett tjockt tâg, sâ ska du koke dä i e gryte mä vatten i sôm du ha en stålbete å en vigslering, i gryta när ho koker. Sänna ska du koke e välling tå bek å kåe, i denne vällinga ska du dôppe tâge, sänna ska du drat i en skövehög. Ta sänna tâge i kôrs om jätteongen å bärn te berje. När du kommer dit sâ slâ tre slag på bergvägga. Å sijj när du kommer in att om du inte / får igen ongen din, sâ tar du inte repe tå jätteongen utta lätter både repe å ongen ligge så å går. Å om dä repe får ligge så ikôrs sâ ôrker inte jättane bo där. Då får du ongen din. När du sänna fått ongen din å går sâ ska du kaste en stålbete imella ongen å trôlla sâ ôrker di inte tan mer!” sade gubben. Gumman gick hem och gjorde som gubben lärt henne. Gjorde repet och tog det på jätteungen, gick till berget packade på och blev in- släppt av jätten. Hon lade nu trollungen på golvet med repet om sig, och så ville hon gå och ta sin unge. Men det skulle hon ej få, då sade gumman; ”Ja då får di ha både läcke rep å kôrs!” Men då blev jätten radd, och gumman fick igen sitt barn, och så mycket guld och silver hon orka bära, för att hon tog repet. Så kastade gumman stålet mellan pojken och trollen och gick hem. Sedan hördes ej trollen mera till.