Transkriberad uppteckning

Den flickan som fick första linkärven först käftad, hon blev först gift. När linet var färdigt skulle man taga en lock, helst en hel brugda, och lägga en liten lock här och var på åkern där linet vuxit, för att få mycket och grannt lin nästa år. Det var bra att ge korna litet skävor och salt och mjöl, på "käftedan" om dessa skreko mycket. Man skulle ständigt troppa bössan med blånor, som voro urhäcklade en söndag, då blev det tur med jakten. En kvinna från en annan gård gick ej an att låta gå in i bastun, ty det hände ofta att dessa hade ont i sinnet / och kunde trolla eld på bastun. Man skulle aldrig ha käftöl på en torsdag, ty då hände gärna någon olycka med linet. En flicka som hade fått någon pojk kär och han ej besvarade hennes känslor, skulle för att blidka honom skicka honom en stor brugda lin, som "va välkäfta", det var då ej omöjligt utan han fick flickan kär. Medan man höll på med linbered- ningen i en gård, så gick ej an att någon av de deltagande flickorna, satte sig mitt för hörnen på bordet, ty om hon det gjorde blev hon aldrig gift. Om det flög "falke" i "basteröken" så var det någon av deltagarne i "käftöle" som skulle dö innan linet var uppvävt.