Transkriberad uppteckning

Maja i Kavesbo var på kyrkogården en kväll och hämtade mull. Kyrk- väktaren kom och fick se henne, då hon klättrade över muren. "Vad gör du här," sa stöten - det var den gamle, som slutade för tjugofem år sedan - "Ja, jag skulle ju inte säga något, men Magnus ska' ha gravmull för sin benröta," svarade Maja. Hon lever än för resten. Lille Mann bodde en kvarts mil härifrån. Han kunde stämmma blod bara han fick veta namnet på den, som blödde. En finngumma kom in på ett ställe i Romelanda och bad om mat. "Nä, jag kan inte släppa tösa och gå efter nå'n mat, och tösa kan inte gå än," sa hustrun på stället. "Ja, hon ska aldrig kunna gå heller," svarade finn- gumman, och det kunde hon heller aldrig. Här var en hasselbuske, som någon hade satt in tandvärk i, och det hade blivit en kula så stor som två sammanväxta knytnävar. Jongs Hans fällde en al vid kyrkebron, han fick så mycke' piggar runt om livet utav det. Det hade han sluppit, om han tagit av sig bundschalen och först slagit kring trädet, innan han begynte att hugga det / Den gamla kyrkdörren var pansarklädd på yttersidan. På innersidan var det många hålor, stora som en halv tekopp ungefär. Det såg ut som om en grov, krökt käpp hade förts omkring i dem. Det kallade de kistnag- lar (??) - i varje fall hade de sökt bot för sjukdomar där. Om en ko, som man hade köpt från något främmande ställe, läng- tade hem, då skulle man gå till en én, som stod norr om huset och ta' jord vid den och giva kon in. Man kunde också giva henne en bit bröd, som man värmt under armhålan. Om bloden vid slakt inte ville skära sej, ritade man ett kors i den med en kniv. Ville en karl ha makt över en kvinna, skulle han fästa en klo av en tåssa i hennes kläder, då hon inte märkte det. Magi. Läkedomsörter som tillvaratagit äro bl. a : kamomill, trifolium, mynta, fläder och nattvioler, de senare för ögonen - blommorna läggas i vatten på en flaska, som sedan ställes i solen, varvid en olja bildas, vilken smörjas på ögonen, om dessa äro svaga.