Transkriberad uppteckning

1) Det var en kung vid namn Inge, som gav socknen namn. Han rym- de från Bohuslän, men danskarna voro efter honom och hans drottning, som visst hette Kristina. Men kungen och drottningen lyckades komma över äl- ven in på svenskt område. Då sade kungen: nu är det ingen nöd längre. Det blev Nödinge. Och han lät bygga kyrkan. Det var visst på 1200-talet. Och drottningens häst lät sitt vatten strax intill. Där kom då upp en källa med järnhaltigt vatten. Där har folk offrat i många hundra år. Kyrkevärden i Stommen öste den för en 20 år sedan, och de hitta- de mycke' pengar. Men den hade varit öst flera gånger förut. Och när de var i nöd både i Sverige och i utlandet, så offrade de till Nödinge kyrka, för här var ingen nöd. Den gamla offerstocken finns kvar i kyrkan. Den hängde ute vid ingången förr i tiden. 2) I Lodinge kärr var en kittel med pengar nedsatt, de hade satt ned den, för att inte danskarna skulle komma åt den. Två drängar försökte ta' upp den en gång. Men som de fått upp den till båtkanten, sa' den ene till den andre: "Ser du vad som kommer där"! Det var en tupp som kom på berget dragande ett hölass / Ljuse ha de sett. Sven i Hallbacken hade varit inne i skogen vid Nolbobergen och arbetat och skulle gå hem. Men han gick vilse. Så kom han till en plats där det satt några och räknade pengar. Men han fick den ene örfilen efter den andre, så det blev hans död: Han var aldrig riktig se'n och tynade fort av och dog. Han var mycke i syne i synnerhet då han inte var riktigt nykter. Han mötte begravningar och sade åt folk, att de skulle gå ur vägen för dem. Nödinge kyrka har en gång haft tre kyrkklockor. Men danskarna tog den största och hängde upp den i Romelanda kyrka. Bergsfolk bodde i ett berg vid Sannum (i Starrkärrs sn.). De lade ut en bakfjöl för att gårdsfolket skulle laga den. Sedan de fått fjölen tillbaka, gav de en grann bakekaka som tack för hjälpen. Hustrun tordes inte äta av den, men mannen åt och mådde bra.