Transkriberad uppteckning

Det var en gång en fattig gubbe som bodde med sin familj på ett litet torp långt ini skogen. Dom voro mycket fattiga, så barnen hade bara trasor till kläder. En bit från torpet var ett "bärgättebo", som beboddes av en berggätte som hette "Tranten". En dag hade dom inte ett dugg att äta i torpet utan "käringen" skickade de två äldsta barnen ut i skogen å plocka bär. När barnen hade gått ett stycke utan att hitta några bär fick dom se en stor grå "sö" (får) som hade blivit sittande fast mellan två stenblock. Barnen sprungo hem och omtalade vad de sett. Då gick gubben dit och han förstod att det var "bergättens sö", ty han hade / en "guldbjälla" om halsen, så hade han silverklövar. Gubben hjälpte lös "sön" och så for han utanför bergättens dörr. Då brakade "sön", men maken hade gubben aldrig hört ty det dånade så det slog tapp för öronen på gubben. När bärggätten fick höra bräkningen, så kom han ut, när han fick syn på gubben så sa han. "Hôr ha du Jonas fått fatt min sö". "Han satt fast mä ene bene i e bärgskreve!" sa gubben. "Jaså, ja då ska jag allt gi däj hettelön, du ska få låne gullbässen min, å ha i åtte dar å klöppe ull tå, men om du inte kommer hem män då sô blir dä varre fattit hemos däj än dä ä". sa bergätten. Så tog han sön med sig och gick in i berget, så bad han gubben vänta en stund. Strax kom berggätten tebaks å då hade han gullbässen med sig, ullen var tå guld så det sken av bässen, så det / gjorde ont i ögonen på gubben. "Här hardun! Men kom hem män om åtte dar etter sol, slô tre slag på dôrra när du kommer!" sa berggätten. Det lov- ade gubben. När gubben kom hem tog käringen saxen och klippte bässen, så "kara" hon å spann å det blev stora härvor gullgarn av gullulla. Varje dag fick hon klippa honom, ty ullen växte igen varge natt så den blev lika lång som förut. På åttonde dagens kväll tog gubben, efter det solen gått ner, och for till berggätten med bässen. Han gjorde som berggätten sagt, slog tre slag på dörren, å då kom berggätten ut. "Gå mä mäj in nu" sa bergätten till gubben. Och det gjorde gubben ty han hade lagt stål i förskinnsfickan och då var det ej farligt. När de kom in så fick gubben se så mycket konstigt / och allt som var så var det av guld och silver. Då de kommit in sade berggätten. "Du ska få behôlle bässen om ja får älste dôttera di te gefte"! Gubben grub- blade en stund, men när han tänkte på allt det granna gullgarnet han skulle få och alla pengar det inbrakte, så gav han med sig. "Ja kommer ettera när ho blir femtan år, å då blir dä gästabô oss däj"! sade berggätten. Det ty- kte gubben lät bra. Gubben gick hem och fick taga bässen på dagen. När tösen blev femton år så kom bergätten, efter det solen gått ned. Han hade ett stort fölge med sig, av andra bärggättar och jättekvinnor, all medförde de mycket guld och silver. Berggätten hade en krona av guld som han satte på huvudet på tösen. han kalasade och och dansade hela natten, men när / det blev på morgonsidan skulle bärg- gättefölget draga iväg och ta flickan med sig. Men då passade gubben på och kastade en stålbit mellan flickan och trollen. Då hördes en smäll och ett sorl och taket flög av stugan. Alla trollen voro borta och allt som de hade skänkt forvandlades till "fnöske". Kronan på tösens huvud hade förvandlats till en "enrot". Sedan detta skett blev flickan konstig. Av gullbässen blev det en stor "tôsse".