Transkriberad uppteckning

Om julaftons morgon var allmänt att de var uppe tidigt å högg ved, vid bloss eller eld på vedbacken, om de hade övernog med ved huggen förut så skulle det huggas ändå. Det var så högtidligt å man var så glad att julen äntligen var kommen, när de huggit en stund så kom far i huset med "besken" (glögg) var något att "bita i". Juldagsmiddag, skulle alla vara högtidsklädda om det var rik- tigt, fågelneken uppsatt, julbordet ordnatt efter gammal tradition. Doppandet i grytan började nu. (En person berättade att vid Lusse skulle "all trösk" vara gjord, varefter halm lades på golvet i Ko- ven ("Koven" vardagsrummet) den fick ligga till den bars ut på jul- kvällen eller juldagen medan folket var vid kyrkan, sednare i tiden brukades barkvistar som lades över golvet, så tog det emot något av vattnet när alla lögade sig i lögkaret i kvällningen dagen före julafton. Om julekvällen låg de å lekte på halmen, dä va nog inte utan att de hade fått supar. De "drog rövekrok" å sprätta varandra överända i halmen å hade roligt. / Den som fann bönan i julgröten blev gift innan nästa jul, åt tomten sattes gröt i stallet och var alltid uppêten om morgonen. Plats för dem som dött under året vid bordet. Grenljus med stam som sattes i en stake, och tändes. Julkväll, Nyårskväll, Trettondedkväll, som kallades "de tre julkvällarna" Det var för att det var så hög- tidligt med dessa ljus. När de var färdiga att lägga sig togs ett ljus å sattes på en tallrick, å tändes lite vatten häldes på tallric- ken som sattes mitt på golvet att brinna hela natten, ljuset skulle brinna för jultomten julängelen, kanske ock för att driva bort onda makter. (Kappas om att komma hem från kyrkan först synas ha bortkommit) snart sagt i hela Värmland). Den som ej fick något nytt till jul sades få "sitta på skampallen" (Östervallskog). Julgubbar bockar å grisar bakades, å stäldes upp vid julhögarna, ofta bakades dessa av barnen. I en krans som hopböjes av en kvist och omvirad med lingonris å tallkvistar sattes ljus 4 till 6. Även nämdes att havrestrån me kornen i virats om dessa ljuskransar, eller om detta varit nu på senare tid efter någon avbildning i någon tidskrift eller om det var för mycket länge sedan vågar jag ej säga. De brukar emmellertid nu, sades i Töcksmark, hava sådana kransar om jul Det torde vara något som förekommit för länge sedan och nu kommit igen. / Allt måste vara rengjort å putsat till jul, om något blev glömt å ej putsat å tvättat så "grät det". Juldagen var å en hemma hos sig. Somliga uppgav dock att ungdommen om juldagskväll klädde ut sig till Julbockar. Ju värre fillete å stygga de var dess bättre, ansigten av gammalt fällskin med ullen ut. Annandagen skulle ungdomen "rå sig (fria till någon) Då gicko med stjärnan, som vanligt sjöngs sånger utanför ett fönster. De tre visemännen voro vitklädda med spetsformade ### höga, uppe i toppen av mössan (eller hatten/ - ett ljus som bran medan de uppträdde. När de kommit in föll "pajas (bocken Judas) med pungen - ibland nämd som timmerman - på knä inom dörren och sjöng. Jag svarten är av solen bränd! här slog han ett slag med sin bila i golvet. Jag är en gammal timmerman, så ett slag med bilan. I från det judiska land, och så tredje slaget med bilan. Nedanstående gamla salmvers sjöngs också. De himmelska härar med högan röst, begynte med ängelen sjunga. De lovade Gull med glädje och bröst, med helig odödelig tunga. Pris vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menisjone en god vilja. Patron Bisert på Töcksfors, bjöd alla sina underkavere upp till sig på julfesten att doppa i grytan, han sände kusken omkring med mat till de fattiga, samt ett "körkeljus" att ha med sig i kyrkan om Julnatten. / De dödas julnatt. Det var i Ärttjärn Töcksmark. En bonde vaknade på julnatten å trodde han försovit sig, satte för hästen å körde över sjön på väg mot kyrkan, när han kom så han fick se kyrkan var där ljust i fönstren, men snart började han möta folk som kom från kyrkan, han såg många av dem som han kände igen såsom döda för många år sedan. När han kom fram till kyrkan blev det mörkt i den, då över. fölls han av stor mattighet å blev så trött att han höll på att somna i släden när han för hem. Han satte in hästen å lade sig, å somnade, när han vaknade, var hans mor upp- stigen, han talade om allt för henne. Du ha väl drömt sa hon, hon gick då åt stallet å där stod hästen påselad å svettig, släden stod utanför, med is å snö fullt bakom skärmen. Hon förstod då att det var de döda han sett, och att de vid midnattstid hållit sin julotta. Den som kom först upp om nyårsdagens morgon blev först upp hela året, (fick lätt för att vakna och stiga upp). En 90 årig gumma berättade att när de ätit om julkvällen föllo alla på knä å husfadern läste fader vår, se dä va husandakt den tia sa hon.