Hedesunda, Gästrikland
Kullersgubben och hans skatter
Denne gubbe villken var mycket girig, samlade stora skatter i ett berg, vilket han hade som bostad, berget kallas än idag för "Kullersberget".
Kullersgubben som tyckte så mycket om glänsande smycken av guld och silver, var nästan ständigt ute och vandrade land och rike kring, för att om möjligt roffa åt sig något vackert som han kunde hemföra till sitt berg. En gång när han var ute och vandrade i en stor skog, träffade han på en mycket vacker flicka. Gubben som tyckte om allt vackert kunde ej se sig mätt på den vackra ungmön, som gick i skogen och plockade bär. Gubben som gärna ville ta flickan med till berget där han bodde, för att ständigt få se på henne, visste inte hur han skulle få henne med sig.
Men så smög han sig bakom henne och kastade sin förtrollade halskädja om hennes vackra vita hals. Hon blev därav förtrollad och kunde ej fly, utan lydde gubbens minsta vink.
Så tog gubben henne i famnen och satte iväg i språng, genaste vägen hem till sitt berg.
När flickan ej kom hem till sina föräldrar till kvällen, uppbådade folket i trakten till skallgång, ---------men när flickan omöjligt kunde hittas, trots det ivriga sökandet, förstod man att hon blivit bergtagen av Kullersgubben. Då gingo föräldrarna till en "klok gumma", för att av henne om möjligt få hjälp. Gumman satte en gryta på elden och kokade i den en dryck av sju trolldomsörter. Sedan hon druckit av trolldrycken sade hon: "Flickan blev gripen av Kullersgubben i bärskogen, och är nu förtrollad av en kedja som "gubben" lade kring hennes hals, förtrollningen verkar så att hon själv ej kan ta av sig kedjan. Men finns det en rask och oförfärad yngling som vågar gå och övermanna Kullersgubben, befria flickan från kedjan, då får han flickan till brud samt "gubbens" alla skatter. Men kom ihåg att gubben ständigt vacktar dörren, och att nyckeln till dörren ligger långt under en tuva, långt ute på Siggesta-gärde."
Med detta måste föräldrarna nöja, och hoppas på någon rask ungersven, Men ännu är flickan fången, och gubben han vaktar sin vackra fånge lika troget.
