KORPSKRIFTEN

...
Meny

Anna Jonsson och Sofia Axelsson

Transkriberad uppteckning

Hemmet var enkelt och fattigt. Torkade fisk. Vid påsk åt de ägg, målade dem ej. Ystning förekommer ej längre. Kokade vasslan, man skar den, blev tjock som ost. Hade inga getter här i trakten. Garn köptes aldrig, man spann och vävde. På våren var det "lö", på hösten ull. "Löa" var lång, den kunde redas ut och man hade den till varp. Vävde vadmal eller presstyg med bomullsgarn. Vadmal var tjock, användes till kappor och karlarnas kostymkläder. Skräddaren sydde dem för hand. Till färgning hade de en stor gryta med vatten. Växter, t.e.x. stenmossa, till färgning. Man färgade den vita ullen. Blandade vit ull med svart så det blev grått. Herrarna var inte så fina förr när det gällde kläder. Skomakaren gjorde skor. De fick läder när de slaktat djur. Skickade huden till garvare som beredde den. Far beredde fårskinn. I hennes ungdom hade man kängor att snöra upp på smalbenet. Man gick med grova skor och träbottenskor. Och träskor som gubbarna tillverkade. Träskor av björk. Grävde ur dem då de var helt i trä. SA fick arbeta i ladugården som ung. Blev trött. Mjölkade korna ensam, 13 kor. Gick upp halv fem höll på till 11 på kvällen. Fick ej vara lat. Fick ej frisöndag som de ska ha nu, men de hade frivecka från 24 okt - 1 nov. Var olika hur husbondfolket var. När de förr hade begravningar var det storkalas. Nu, vid begravning, har man bara kaffe och bredda smörgåsar. Man klädde med granris, satte upp granar vid stugorna utefter vägen. - Friskt enris luktade gott. Enris eller granris ströddes på golvet men kunde ej ligga kvar så länge. "Det sönade"= förtorka, vissna. Vid bröllop var det kalas med mat. Nu har de bara kaffe, smörgåsar och tårtor. De hade björkdragning vid bröllop förr i V. Ryd. Man högg en björk och drog hem den. En spelman satt ovanpå den. Drog den till bröllopsgården i Vena. Bykgillen förekom. Då var de uppe om natten medan de skötte byken. Pojkar kom dit och satt hos flickorna. Varit med om slåttergille. Karlarna slog med lie, kvinnorna kom efter och räfsade. På ängarna bland stenar och buskar slog man med lie. Lieorvet var fäst vid lien. Fästmöräfsor förekom ej här. förr har de haft husförhör i socknen. De samlades på ett ställe där prästen förhörde dem ur bibeln. Efter husförhet var det kalas. Dansade i drängstugorna förr. I skolan lekte de folklekar. "Hemmets lycka är förnöjsamhet" står det på en tavla eller bonad på väggen. Förnöjsamhet hade man mera förr. Folk var fattiga. De är ej så belåtna nu längre. En del fattiga fick gå och tigga. Många luffare kom. I Grindsbo hade de en fattigklubba, klubban togs med och lämnades på nästa ställe. Inga luffare finns längre. De blir omhändertagna av kommunen de som ej kan klara sig själva. De var vidskepliga förr. Spökerier och skrock. Det var någon som skulle gå in i lagårn eller stallet. Blev skrämd. Han fick se två stora ögon. Men det var bara en kalv som låg i en krubba. SAs syster tjänade i Graby. Medan hon var uppe och väntade på herrskapet en natt fick hon se två svarta hästar med en vagn efter som kom. Vagnen var svart, den stannade. Hon gick ut för att ta emot dem, men då försvann de. Det var ett varsel.

Socken Västra Ryds
Landskap Östergötland
Härad Ydre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Uppsala (DFU)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Fler sägner från Östergötland

Se alla i Östergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //