Transkriberad uppteckning
En gubbe kallade de för Gärningen. Han ägde Salebo säteri, eller var arrendator. Han var rackrig. Han skar ut tungan på sin fru. Därför låg hon inte stilla på V. Ryds kyrkogård. Hon hade ej kunnat tala om i livet hur brutal han var. man fick ej ro för henne. Prästen gick till Gäringen, slog knytnäven i bordet sedan han varit på kyrkogården och sett. Hon visade sig där på kyrkogården och sett. Hon visade sig där som träd, än som andra fasoner, säger LJ. Gammal övertro är bara hypnos eller rackartyg. LJ har sockersjuka, känner sig dålig ibland. Läpparna känns söta som karameller. Då måste han blöte en klut och torka av dem med. Sjukdomen kräfta kallades förr kräveka. Om stavsätt och gamla ord förr i tiden. De gamla trivs bra i V. Ryds fina ålderdomshem. De går ibland ut och rör på sig. De lyssnar på radion som är en trogen följeslagare. Förr roade sig ungdomen med annat än nu. De hade på lördagskvällarna dans och lekar i vägskäl och vid varje mötesplats. Det var före missionshusens och dansbanornas tid. Slåttergillen förekom även. Ungdomen söp och drack, sjöng, dansade och roade sig. De hade festkalas. LJ har ej varit intresserad av jakt, men däremot av djur. Han satt i skogen om våren och tittade på djur. Harar och rådjur kom nära. Han satt hemma i sängen på mornarna och såg när orren spelade, dansade för hönorna. Orren spänner ut vingarna och snurrar runt. Orrar och även skator parar sig i luften. Gamla dialektord: Idissla (dröppja), svinbog (böste). Bottenlagret av halm (bunke, bynke). LJ har tröskat mycket med slaga. Tillsammans med 3 eller 4 andra. Från kl 2 på natten till 8 på kvällen. Tillverkade slaga själv. Sökte ett trä med kluns på och fasonerade det. Band på dubbelt av skinn eller läder. Hade ålskinn till handvalen. Slog med slagdråpen. Handvalen att hålla i. Den blev som tos när man slagit många ggr. LJ sådde för hand. Hade såskäppa och sådde med två händer. De kärnade smör. Lämnade mjölk till mejeriet. De sepererade mjölken i separatorn. Annars var det till att handskumma. Vispade med visp. Smörkärna av trä med tyle. Tylen hade en klafs med hål i. Man drog upp och ner med kärntylen tills det blev smör. Det finns många ödetorp runtom kyrkbyn i V. Ryd. Då det ej bar sig för ägarna bytte de torp. De svalt och plågades. De sökte sig till annat arbete för att få det bättre.